Jag är en 13 årig tjej med Dyslexi ADHD och en massa vänner.
Man kan ju se på det på olika sätt.
Många säger att jag är öppen kreativ rolig vältränad Men framförallt "Anurlunda ".
Jag brukar säga att jag är inte som alla andra men det värkar inte vara nog. Man måste ju vara bäst i matte och på handboll också. Och på Sv och vara en bra kompis som lyssnar.
Jag är riktigt usel på matte men ganska bra på handboll. Jag är usel på att läsa men fan riktigt bra på att lyssna.
Är INTE det tilräckligt bra?
Jag tror att för andra är det tilräckligt men för mig själv?
Jag lyssnar på andra men inte
på mig och jag tycker det är ganska jobbigt.
För 2 år sedan började jag skära mig. Det var ingen som visste och det blev jag sur för. Jag ska ju liksom vara den där som man kan prata med och är öppen. Jag vill vara den men det blir svårt att vara glad när allt känns fel eller inte känns alls.
Har börjat få självmordstankar och det skrämmer mig att jag inte är rädd att dö eller bara inte finns.
Hur ska jag göra för att komma tillbaka till den jag var och sluta skada mig själv?
Svar
Hej, vad modig du är som har hört av dig till oss!
Du skriver att du har många vänner och är en bra lyssnare, du är bra på vissa ämnen i skolan men har lite utmaning i andra. Du berättar även att du har skadat dig själv och att du har självmordstankar.
Du säger att du tycker du är bra på vissa saker men mindre bra på andra, och du tycker det är tillräckligt för dina vänner men du inte kan acceptera det om dig själv. Det verkar som att du har väldigt höga förväntningar på dig själv, medan du är väldigt förstående och snäll mot andra. Du verkar vara en väldigt fin vän som ställer upp för andra, men kom ihåg att även du själv förtjänar att må bra. Du har lika rätt som dina vänner att vara bra på vissa saker men mindre bra på andra. Detta gör dig inte till en mindre bra person, utan precis som alla andra, en person med många sidor.
Du är inte ensam med att ha dessa känslor och, vad jag förstår, press på dig själv och inte riktigt veta vad du ska göra för att må bättre. Jag skulle vilja veta om du har någon i din närhet som du litar på som du kan berätta dessa tankar för? Du berättar att du själv är en person som lyssnar på andra, dessa personer kanske också gärna vill lyssna på dig nu när du behöver stöd. Även om det kan kännas nervöst att berätta för någon, så kan det för många kännas lite lättare och mindre ensamt att dela med sig och inte bära på hela tyngden själv. Hur tror du det skulle kännas att berätta för någon om det du känner och tänker? Du är även alltid välkommen till någon av våra jourer för ringa eller chatta med någon av oss direkt. Vi lyssnar gärna och du kan alltid välja att vara anonym.
Du förtjänar att må bra och du är så stark och modig att vilja fråga hur du ska gå tillväga för att göra just det. Bara att du vänder dig hit och vill må bra visar att du är på god väg att komma dit.
Hör gärna av dig om du har några flera tankar, och tveka inte att ringa eller chatta med oss om du vill prata lite mer.
Kram!
/Tjejjouren.se
