Julia: "Jag har alltid varit personen som alltid ler"

Jag har en pojkvän som jag verkligen tror älskar mig. Jag VET att jag inte är ensam, jag vet att det finns människor som har det så mycket värre än vad jag har det. Min barndom var bra, mina föräldrar skildes när jag var för liten för att komma ihåg och jag har bra kontakt med dem båda så det stör mig inte.

Det är meningen att jag ska vara glad, jag har alltid varit den personen som alltid ler. Som alltid skojar, som har det så bra. Men jag mår inte bra. Pressen på mig, att alltid le, att alltid vara snäll, att alltid finnas där. Att aldrig behövas tröstas..

Jag skäms, för att jag får mig att framstå som en person utan bekymmer, när jag mår så dåligt ibland att jag inte kommer upp ur sängen.

Jag skäms för att jag mår dåligt när jag borde må bra.

// Julia