En sådan där riktig förälskelse som gör att folk hatar en...
Egentligen så är det en hemlighet. Min hemlighet. När alla frågar om jag är det så svarar jag alltid nej. Du började som min vän, sedan blev du min fiende, min mobbare, men jag älskar dig fortfarande i alla fall. Du är allt jag vill ha, luften som jag får, du är rösten i en vind. Kan inte tänka, du finns där, går runt i mina spår och jag i dina.
Tommy sa en gång dom säger att om man älskar nånting ska man släppa det fri. Kommer det tillbaka till dig så är det ditt. Kommer det aldrig tillbaka har det aldrig varit det.
Jag släppte dig, men kom du aldrig tillbaka, Jag skäms över att vara så fruktans värt jävla löjligt kär i min mobbare. Jag går och ser dig varje dag, jag gömmer mig, springer därifrån. gråter., skäms hela jävla tiden. Du är så söt. Fin, snygg.. Men din kille. Han skulle kunna slå mig, döda mig, om han visste.
"Nu närmar sig påsk.
Jag känner det i blåsten,
vill du värma mig nu?
Du är kall inombords men så himla vacker som det vita täcket som finns på marken.
Det skyddar naturen mot kylan och mig ifrån allt det grymma som händer,
Det som du egentligen är med och skapar, men som jag väljer att inte se.
Du gömmer dig under all falskhet och leenden för det är det liv som du valt,
Men bara finns hos mig så kan jag överleva våren,
För mig är du den enda bästa vän som jag vill ha
Som kan rädda mig
Och bara se på himlen så här i dagens ljus
Att stå helt ensam i skolan och bara se sig omkring,
Ingen ser mig, ingen hör mig, inte ens du
Du skrattar och pratar med de dina.
Men blickar från dig är de enda som ger mig någonting.
Kommer du ihåg alla gånger jag har varit ledsen och du har tröstat mig, hållit min hand och gett mig en kram?
Det var då jag ville leva bland stjärnorna med dig."
Skäms så för argligt för allt de onda jag har utsatt dig för. Snälla. Förlåt. Bli bara min vän igen.
Lägg till kommentar