Förra sommaren. Vi var vänner. Vi var båda 16.
Det var fest, vi var fulla. Han var överdrivet kåt, liksom alla fulla killar.
Huset var trångt & hade endast ett visst antal sovplatser. Vi var ju vänner, så jag såg inget problem med att vi skulle dela säng. Jag hade delat säng med vänner med motsatta könet förr.
Händerna var överallt. Kläder, täcken och andra ting som skiljde oss var ingenstans.
Någon vecka senare kom han fram till mig och sa "Du kommer antagligen inte ihåg något, men jag ber om ursäkt" Jag spelade dum & sa "Va?" och såg förvirrad ut.
Givet vis mindes jag vartenda liten detalj, varje känsla som for genom kroppen, varje tanke. Hur skulle jag kunna glömma?
Jag glömde aldrig, även om jag trängde undan det ganska väl i ett år. Sen berättade en vän om en sak hon varit med om, och allt kom tillbaka. Alla känslor, alla detaljer, varje andetag. Allt.
För första gången berättade jag kort för en vän över sms. Hon bor långt borta och därför träffas vi inte så ofta, så det kändes inte så farligt. Men bara tanken på att jag ska kunna se henne i ögonen nästa gång vi ses gör mig illamående.
Jag vill inte berätta för mina föräldrar, för en lärare eller för någon vän. Jag skäms otroligt mycket. Jag hatar att visa mig svag. Jag vill inte anmäla honom. Det var inte meningen. Han bad till och med om ursäkt. Vad skulle bli bättre av att jag berättade för någon?
Lägg till kommentar