Hej, jag är en tjej på 15år som har mått ganska dåligt till och från sedan jag var typ 12år.
Jag började skära mig lite ytligt när jag var 12 och gjorde det ganska sellan och det blev inte ärr eller så men senaste året har det blivit värre, har skört mig både på ena armen och på smalbenet/fotleden och i början så använde jag vara typ glasbitar som var lite vassa men ibland ett typ rakblad fast från en typ lite kniv man använder till att öppna paket med. Skär fortfarande i te så djupt men ändå så att det börjar blöda oh syns ganska länge efteråt men sällan det blivit ärr, fast tror de jag gjorde senast igår kommer bli npgra ärr på armen,,
jag har följt det för alla men tror min bästa vän kan ha sett nåt får på min fotled när vi onte buss men hon sade inget eller så, så är i te helt säker på det. Sen tror jag en tjej i min klass kan ha sett det vid lunchen och idrotten 2-3ggr men hon har o te heller sagt nåt och ingen lärare eller så vet npt tror jag för går inte till nån kurator eller så,,, ja undrar typ bara typ vad skulle hända om npn av dom säger till en lärare eller nåt?
Och jag vet att jag verkligen måste prata med nån om et men jag kan bara inte, det känns bara helt omöjligt och tror i te jag nånsin kommer våga... et i te helt vad jag ska göra...
blev bog en del stavfel pga av att klockan är 02:10 och jag är trött + skrev ganska snabbt..
Svar
Hejsan!
Vad starkt av dig att du hör av dig till oss!
Du skriver till oss att du mått dåligt under en längre period och i samband med det börjat självskada. Det började med att du skar dig ytligt och att det nu gått längre då du tror att den senaste gången du skar dig kommer att lämna ärr. Du vet inte heller säkert om någon i din närhet uppfattar vad som sker men du nämner att ett par vänner kan ha sett dina sår men inte sagt något om det. Att prata med någon om det vet du är nödvändigt men du har inte vågat ta det steget ännu och dessutom så undrar du vad som kan hända om en vuxen får reda på att du självskadar?
Först av allt så vill jag igen säga att du är modig som berättar om hur du mår och vad som händer dig! Jag känner att du är på väg åt rätt håll genom att berätta om ditt mående, du är väldigt medveten om när detta utlöstes och att det under det senaste året blivit värre. Ett självskadebeteende kan ofta bli värre om det inte stoppas i tid och jag känner att du vill ha hjälp att komma in på rätt spår.
Ett självskadebeteende kan visas på olika sätt men huvudsaken är att det tas på allvar när det väl sker. Du förtjänar att må bra och du ska inte behöva må såhär dåligt - som du skriver och är medveten om så behöver du prata med någon. Ett tips för dig som inte känner dig helt redo att prata med någon vuxen är att gå in på http://shedo.se. Detta är en sida där du som självskadar kan få hjälp, bland annat tips på vad du kan göra istället för att skada dig själv när ångesten kommer. Vi har även chattar på tjejjouren.se där du kan prata med oss anonymt och få stöd och pepp!
Jag kan ju inte svara på om någon i din närhet vet om du självskadar eller ej, men jag vet att du varit uppmärksam på att det verkar som att de kan ha sett dej vid ett flertal tillfällen. Jag förstår om du går och funderar på det. Det enda sättet att veta om de såg eller ej och varför de inte sagt något isåfall är att fråga dem rakt ut. Hur känner du inför det?
Jag tycker att du är så modigt och klok som har skrivit till oss och berättat om ditt mående och som vet om att det är viktigt att prata med någon. Du berättar att du inte vet om du skulle kunna berätta för någon än, hur kommer det sig tror du?
Sen vad som händer om en vuxen får reda på att du självskadar är ju att de kan hjälpa dig att prata med exempelvis skolsyster, BUP och prata med dina vårdnadshavare. Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Det är svårt att bryta självskadebeteende på egen hand så det behövs hjälp utifrån, ta emot den för att du förtjänar att må bra <3
Ta hand om dig,
/Tjejjouren.se
