Är 15 år och har börjat få konstiga tankar som inte går att stänga ute. Ibland när vi till exempel ska åka båt så kommer dom, jättejobbiga visioner som visar hur vi skulle kunna dö på den platsen, dom kan komma var som helst. I visionerna ser jag hela min familj dö och kämpa för deras liv, jag ser normala men även övernaturliga sätt att dö på, på just den platsen. Det är så jobbigt och det gör mig helt galen, vill bara skrika och får jätteont i huvudet och bara gråter.. Om jag lyssnar på musik samtidigt blir det värre, får panik. Har varit deprimerad mellan 2-3 år, aldrig fått diagnosen depression eller någon annan diagnos, men har självmordstankar, skär mig, känner mig värdelös, tappat lusten till allt och så vidareee. Men vad är det för tankar jag får? Kan det ha något med hur jag mår psykiskt? Har jag någon slags psykisk sjukdom? Vad isånnafall? Har inte direkt haft någon svår uppväxt, det enda som varit ganska ofta är att mamma och pappa ska skilja sig..men det ska dom inte. Inte än iallafall. Snälla hjälp mig, jag orkar inte mer.
Svar
Hej, och vad bra att du tar tag i de där känslorna och tankarna och kontaktar oss tycker jag. Du berättar att du har katastroftankar av och till där du föreställer dig hur hela din familj dör. När du berättar kan jag se att det här påverkar dig mycket. Du berättar samtidigt att du är deprimerad och har ett självskadebeteende, det vill säga att du skär dig. Du har ingen livslust säger du, och det du berättar låter väldigt tungt tycker jag.
På slutet av ditt mejl så skriver du att din uppväxt har varit ganska vanlig, men att din mamma och pappa av och till har pratat om att skilja sig.
Jag tycker att du beskriver så bra hur det är för dig. I ganska korta rader formulerar du vad som gör ont och hur livet är just nu. Jag tänkte ge dig lite perspektiv på det du skriver. Kanske kan du ta med dig något av det och känna att du får kraft att ta vissa saker vidare.
Katastroftankar drabbas alla av mer eller mindre. Det innebär just det som du skriver, att man fantiserar ihop en händelse som innebär skada eller lidande på något sätt och när man sedan tänker på det får man ångest eller starka oroskänslor. Att du har sådana tankar betyder inte att du har en psykisk sjukdom, men du har hittat ett sätt tror jag att hantera den ångest du har. Sättet är ju inte speciellt bra, då det får dig att må dåligt men som sagt är det ganska vanligt. För att bryta det tankefelet kan det vara bra för dig att prata med en KBT terapeut. KBT står för kognitiv beteende terapi, och i en sådan terapi jobbar man just med tankar kopplade till känslor och handlingar. Jag tänker att dina problem med att skära dig också kan vara hjälpta av att träffa en sådan terapeut. Då lär du dig att hantera dina känslor på ett annat sätt än att skada dig.
Du berättar inte så mycket kring det här med att du skär dig. Jag funderar på om du har gjort det lång tid? Det är alltid superbra att ta tag i de där sakerna snabbt, och därför är det så himla bra att du har kontaktat oss nu. Modigt av dig! Hur gör man då för att få träffa en KBT terpeut? Jo, du ringer till vårdcentralen för att boka en tid där du vill prata om hur du mår. När du kommer dit får du berätta för dom hur du har det. Precis så som du har gjort för oss i ditt mejl. Där kan du också säga att du vill ha en KBT terapeut.
Du skriver om att du har en depression och min andra fråga är om du har sökt hjälp för din depression och så att säga vet att det är det? När du går till vårdcentralen kan du också ta upp den här saken med dom, om du inte redan har gjort det. Du har rätt att få göra ett test för att se om du är deprimerad, och den ansvariga läkaren bör göra en bedömning utifrån det om du behöver äta antidepressiv medicin och ha en samtalskontakt.
Du ska inte behöva må såhär som du beskriver! Och det finns hjälp att få. Om man är låg och ledsen länge så förändrar det saker i hjärnan som gör att det är svårt att bara "bli glad" igen sådär av sig själv. Därför kan du behöva hjälp ett tag med det, genom att äta medicin. Det är inget som är konstigt eller farligt, men om man inte tar hand om sig när man är deprimerad och får rätt hjälp kan det bli väldigt tungt och onödigt svårt.
Du berättar att dina föräldrar har pratat om att skilja sig. Jag tänker att det är en ganska stor grej när man är ett barn. Även om du inte har tänkt på det så kan det påverka dig också i ditt mående. Kanske kan det föra med sig känslor som oro, sorgsenhet, ovisshet och ilska? Hur känns det när jag skriver så? Känner du igen dig? Har du pratat med dina föräldrar om hur det känns för dig att du inte riktigt har vetat hur det ska bli mellan dom?
Jag tror att det är jätteviktigt att du får en samtalskontakt som du trivs med och där du kan ta tag i de här viktiga bitarna med att börja må bättre. Du har alla chanser till det, jag lovar dig. Jag har haft kontakt med många tjejer som du, och som har fått hjälp och som idag mår bättre. Fortsätt på det här kloka sättet att ta vidare hjälp. Och hör av dig hit igen om det inte fungerar så ska vi se om vi kan hitta på något nytt sätt.
Om du känner dig ledsen vid något tillfälle kan du också chatta med någon av våra tjejjourer. Du hittar alla kontaktuppgifter på vår första sida.
Vi tror på dig! Lycka till nu med nästa steg, och ta hand om dig.
/ Tjejjouren.se
