Hej
Jag är 24 år och har precis gått igenom en lång tid på sjukhus pga psykiska problem. Depression och stark ångest. Under den här tiden så gjorde jag och min sambo slut. Jag pratade med en annan patient om relationer i allmänhet och hon talade om tidigare destruktiva förhållanden hon haft. Jag insåg att det hon berättade om som misshandel, våldtäckt och sexuella övergrepp var något som jag också hade varit med om men inte vågat tänka på.
Jag har funderat i flera veckor nu på vad jag gått igenom. Skuld och skam och ilska på samma gång. Jag vet inte vad jag borde göra, för jag vet att jag kan få stöd inom vården för att bearbeta det jag gått igenom. Det jag inte kan avgöra är om jag ska gå vidare och faktiskt anmäla honom eller inte. Jag känner ännu mer skam när jag tänker på hur det skulle vara att behöva förklara vad som hänt. Jag har inte sagt till honom att det är så här jag upplevt det. Jag vet inte ens om han har förstått hur illa han behandlat mig.
Vi hade ett förhållande i ungefär ett år. När vi träffades så mådde jag väldigt dåligt efter ett tidigare destruktivt förhållande och på impuls så ville jag hitta någon tillfällig sexuell kontakt. Vi träffades på krogen och skulle ha ett one-night-stand men sen behöll vi kontakten och fortsatte att träffas för sex.Eftersom jag har otroligt låg självkänsla så gick det snabbt från en tillfällig kontakt till att hela min energi gick åt till att försöka få honom att tycka om mig. Jag var så rädd att han skulle tröttna. Jag tänkte inte så mycket på vad jag själv ville.
Det här gjorde att jag ställde upp på en massa saker som jag egentligen inte ville. Det gick bara längre och längre. Jag sa ju att jag tyckte om det. Ibland så gjorde jag det men det var många saker som mest gjorde ont och var obehagliga.Det som känns jobbigast är att jag alltid gick med på allt och dessutom sa att jag tyckte om det trots att det inte var sant. Hur skulle han då förstå att det inte var rätt? Kan jag verkligen anmäla något sånt?
Ett fåtal gånger så sa jag ifrån på riktigt. Jag orkar inte riktigt gå in i detalj just nu men som exempel så tog han kort och spelade in film trots att jag sa att jag inte ville. Jag blev också fysiskt nertvingad på golvet vid flertal tillfällen då han urinerade på mig trots att jag skrek nej och grät. Efteråt skämtade han om det inför sina kompisar och för att inte låtsas om hur pinsamt det var så skämtade jag också och låtsades som att jag hade varit med på allt.
Jag är så rädd att om jag skulle konfrontera honom med det här så skulle han skylla ifrån sig eller säga att jag bara är bitter över att vårt förhållande är över. Jag är inte ledsen för att vi gjort slut, jag är ledsen för att jag lät honom utnyttja mig så länge utan att jag ens förstod själv hur destruktivt det var. Hur ska jag göra nu?
Svar
Hej Emmy!
Tack för ditt mail! Vad bra att du hör av dig till oss. Du beskriver väldigt insiktsfullt vad du har varit med om i din relation och vad som känns svårt för dig just nu. Du har gått igenom en svår period i ditt liv där du fått vård för psykiska problem och du har dessutom lämnat ett destruktivt förhållande.
Du beskriver att du nu i efterhand insett att ditt ex behandlat dig väldigt dåligt, och du är ledsen för att du inte sa ifrån medan det pågick. Det är inte alltid lätt att säga ifrån och sätta ord på att man känner sig dåligt behandlad. Särskilt inte om det är av en person som står en nära och som man också har positiva känslor inför, och om ens egna självkänsla kanske inte är så hög.
Samtidigt beskriver du ett par tillfällen då du verkligen kände att det han gjorde var fel, och att du då sa ifrån på olika sätt. De situationer du beskriver - att han har fotat och filmat dig mot din vilja, att han har tvingat ner dig på golvet och att han har urinerat på dig medan du har gråtit och skrikit nej - låter som solklara övergrepp som du absolut kan anmäla honom för. Att han sedan har skämtat om detta med sina polare i ditt sällskap tycker jag låter helt avskyvärt och antingen som att han visst var medveten om att det han gjorde var fel och att han ville lindra sin egen ångest genom att förminska sin skuld i det hela, eller att han är en känslomässigt störd person.
Känslor av skuld och skam är vanliga hos dem som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Du har rätt till att få stöd i detta och du har rätt att anmäla honom för det han har gjort mot dig. Hos polisen finns särskilt utbildade personer specialiserade på våld i nära relationer. Fotona och filmen om de finns kvar är bevismaterial och hans vänner är vittnen på vad han sagt.
Jag tycker att du är jättestark som står upp för dig själv i detta. Hur tänker du nu, vad blir ditt nästa steg? Hör gärna av dig igen och berätta hur det går. Du skrev att vi gärna fick kontakta dig via telefon och mail, vi gör inte sådant härifrån Tjejjouren.se - men du kan hitta din närmaste tjejjour här på sajten och ringa, maila eller chatta med dem direkt, så kan du få mera stöd.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
