lf!

Svar

Hej, vad bra att du hör av dig till oss.

Vad starkt av dig att redan ha polisanmält vad du varit med om! Det är inte alla som orkar eller vågar göra det, och det är verkligen grymt av dig. Har du fått något stöd efter polisanmälan? Någon att prata med menar jag, som en terapeut eller kurator eller så? När man varit med om ett sexuellt utnyttjande av en förälder är det jätteviktigt att man får hjälp att reda ut alla känslor, så att man inte går och bär på allt själv. Det är många tankar som kan väckas, och det är inte konstigt om man mår dåligt efter att ha varit med om en sådan sak. Du skriver att du mår jättedåligt, och att du har ont i magen. Att prata om saker, och att få hjälp att komma vidare, kan ta bort en del av den psykiska smärtan (ont i magen beror ibland på att man är tyngd psykiskt). Att du är stark och redan har gått igenom en anmälan betyder inte att du inte behöver hjälp. Om du inte blivit satt i kontakt med ett samtalsstöd redan så kan du till exempel höra av dig till polisen, de ska slussa en vidare till ett stöd. Annars kan du ta kontakt med till exempel din skolkurator, som själv kan ha samtal med dig, eller hjälpa dig vidare till rätt person. Hur skulle du känna inför det?

Du skriver också att du har ont i äggstockarna, och det kan ju röra sig om en mer fysisk smärta, som du såklart också ska få hjälp med. När du polisanmälde det din pappa utsatt dig för, blev du undersökt av en gynekolog då? Det ska man alltid bli när man anmäler en sådan händelse. Även om du blev undersökt då, så kan det ha hänt saker med din kropp i efterhand, eller den som undersökte dig kanske har missat något. Hur skulle det kännas att bli undersökt igen, av någon som specifikt försöker ta reda på varför du har ont i äggstockarna? Att du har ont där behöver inte ha med övergreppet att göra, äggstockarna kan göra ont av massa olika anledningar, men ofta är det superviktigt att man tar reda på vad det är som är orsaken till smärtan. Du kan bli hjälpt, både med att du har ont i äggstockarna och att bearbeta själva övergreppet, om du inte redan får det.

Är det någon som vet vad du varit med om? Har du kunnat berätta för någon du litar på vad du varit med om? Kanske den personen i så fall kan hjälpa dig med kontakten sjukvården? Det är jätteviktigt att känna att man har stöd när man varit med om ett övergrepp, och att ha varit med om ett övergrepp av sin pappa är en upplevelse som man måste bearbeta för att kunna gå vidare. Har du ingen du kan eller vill vända dig till så kan du absolut alltid ta kontakt med en lokal tjejjour som kan stötta dej via chatt eller samtal. En del jourer har också möjlighet att följa med till möten och så, men främst rör det sig i så fall om stöd och den formen av hjälp. Hur känner du kring det? Känner du att du vet vem du kan be om hjälp?

Du får gärna höra av dig hit igen om du vill!

Ta hand om dig

/Tjejjouren.se