Hejsan! Jag är en tjej på 14år, fyller 15 snart. För ca 1 år sedan så skar jag mig själv. Nu ångrar jag det jättemycket. Men jag har fått hjälp av BUP,ungdomsmottagningen & socialen. Men det jag undrade var.. Jag har alltid viljat bli läkare och mamma. Men jag är inte säker på att man kan få jobb om man har ärr på armarna.. Och om man får behålla barnet man fött.. Snälla svara på detta!
Svar
Hej Elin!
Vad skönt att höra att du har fått den hjälp du behöver. Det låter som att du har kommit en bra bit mot ett skadefritt liv. Bra jobbat!
Först vill jag säga att självklart får man bli mamma även om man mått dåligt och skadat sig själv när man var tonåring. Det finns inga hinder att vara en bra mamma bara för att man mådde dåligt när man var yngre. Det krävs idag väldigt mycket för att samhället ska ta över vårdnaden för någons barn, och jag är övertygad om att du inte behöver vara orolig att du inte ska få ha kvar de barn du kanske får på grund av den situation du varit i det senaste året.
När det gäller jobb tycker jag inte heller att du ska behöva vara orolig. En del människor kan ha fördomar gentemot personer som har synliga ärr på tex armarna efter självskador, och möjligtvis kan dessa fördomar bli ett visst hinder när man till exempel går på arbetsintervjuer. Men då är det inte några särskilt bra arbetsgivare tycker jag! Det finns inget som hindrar en person som har skadat sig själv som ung att bli läkare. Har man väldigt grova ärr kanske det inte alltid är lämpligt att visa dessa öppet på en arbetsplats som till exempelvis ett sjukhus, då man inom vården möter många människor som mår psykiskt dåligt. Men detta går nog enkelt att lösa genom att till exempel bära långärmat på jobbet. Jag har inte hört talas om att personer som skadat sig själva som unga skulle bli nekade jobb inom vården. Många ser det nog som en fördel att själv ha gått igenom något svårt då man ska stötta andra människor som går igenom svåra perioder i livet.
Jag tycker att du ska fortsätta att sträva mot dina drömmar. Du verkar vara en stark tjej som mycket väl kan nå dit du vill. Om du fortfarande känner dig orolig tycker jag att du ska ta upp detta med din kontakt inom psykiatrin/socialtjänsten om du fortfarande har en sådan, så att du får prata ordentligt om det som du oroar dig för angående framtiden.
Ta hand om dig! Och hör gärna av dig igen om det är någonting mer du vill prata om.
/Tjejjouren.se
