Hej Tjejjouren! Jag är en tjej på 12 år som skrivit några gånger föut.. (seriöst ingen aning om vad jag skrev om då) Nu har jag några saker som jag behöver seriös hjälp med.. 1. Jag skrev nyligen om att jag har ju nyss börjat få medicin och jag mår som jag gör med mina tabletter Citalopram och mina biverkninar ska antagligen minska den veckan nu på lovet. Det sa iallafall min jourfamiljsmamma eller hur jag ska säga. Jag är iallafall ASOROLIg för att jag ska ju byta till ett familjehem och jag har ingen som helst aning om hur det komme gå efter det. SOC vill att jag ska flytta hem till min pappa efter det men det vill jag verkligen inte. Jag blir så sjukt ledsen när jag är där. Ibland sover jag över hos min farmor och då så ibland går jag bort för att sova hos pappa i min egen säng iallafall. Då känner jag mig så sjukt ledsen dagen efteråt. Jag vill bo hos nån familj som typ kan ha mig flera år eller så. Jag vill verkligen inte flytta tillbaka till pappa nästa år! Det var där mina tankar och min depression började och jag vill helst bara ha denna depressionen i mitt liv och inte fler. Jag vill lixom bli när jag blir stor antingen frisör/stylist eller sånna sköterskor som hjälpte mig när jag låg inlagd på BUPAkuten i Malmö. Och båda de kräver ju faktiskt höga betyg så. Jag vill lixom inte halka efter i skolan nu bara för jag mår som jag gör. Jag behöver inte göra läxor, göra prov med en gång osv. Och min pappa lägger enorma krav på oss(mig o min syster, hon går i 9an) och vi är alltid tvungna att vara bäst, ha alla rätt osv. Nu förstår min farmor mig och till en liten viss del min pappa. Jag vill verkligen inte dethär! 2. Jag spelar fiol(mer lite tvång just nu) och när vi spelar tillsammans med cellisterna så finns det en kille som jag är seriöst dökär i! Asså jag kan dö för honom om han vill det. Och jag har funderat länge på att säga det till honom men vågar inte. Innan kollade han på mig mycket men nu när 2012 började kollar han nästan inget alls. Han är där varannan vecka och jag känner mig seriöst sjuk om jag inte ser honom åtminstonde då. Jag drömmer om honom.. Sist så kollade han på mig och vi fick lixom ögonkontakt men jag blir lixom generad och det sitter folk bakom mig som nog säkert märker det. Men sen när jag blev hämtad och han typ väntade antar jag så tittade han på mig hela tiden! Och mina kompisar tror han är jättekär i mig också. Vilket jag INTE tror på, vem är det lixom, jag har alltid hört hur 'smal' jag är osv. Jag vågar inte lita på dem.. Men jag har triggat migsjälv att säga det till honom i år och om han inte gillar mig så ska jag efter det aldrig bli kär i någon mer.. Lite jobbigt men ändå.. tack
Svar
Hej,
tack för dina frågor och funderingar.
Du beskriver att du inte mår bra just nu och att du känner dig orolig. Du är orolig för att byta från ditt jourhem till ett familjehem och sedan flytta till din pappa. Du skriver att du känner dig ledsen när du varit hos din pappa, att du inte vill flytta dit om ett år och att du helst vill bo i ett annat familjehem under en lägre tid. Du upplever att din pappa har väldigt höga krav på dig och din syster och att du känner dig orolig för att halka efter i skolan för att du inte mår så bra just nu. Vi förstår utifrån det du skriver att det är mycket som händer omkring dig, som du känner att du inte kan kontrollera eller bestämma över själv. Du beskriver hur du upplever att denna oro gjort att du utvecklat en depression. Angående hur placeringen av dig ska se ut över tid, är det viktigt att du berättar för socialtjänsten hur du tänker och att du känner dig orolig för den planering de har gjort för dig. Berätta att du känner dig ledsen dagen efter när du varit hos din pappa, att det gör dig orolig att de vill att du ska flytta dit om ett år och att du vill flytta till ett familjehem där du kan vara i flera år. Även om du inte kan bestämma en sådan plan själv, är det bättre att de vet hur du tänker och känner.
Du beskriver också att du är orolig för att halka efter i skolan, att du inte behöver göra läxor eller prov, och att du funderar kring att bli frisör/stylist eller sköterska. Ibland när det är mycket som händer runt omkring kan det vara lite svårt att fokusera på skolan. Kanske kan det hjälpa om du pratar med din mentor eller klasslärare om att du inte vill halka efter, så kan ni tillsammans göra en plan. Vad tror du om det?
Du skriver att du har fått en ny medicin som har biverkningar. Vi håller tummarna för att medicinen fungerar och att biverkningarna försvinner under lovet.
Du berättar om en kille du träffar när du spelar fiol. Först vill vi bara säga att det är tråkigt att du känner att det är ett tvång att spela fiol. Finns det något annat instrument du är sugen på att testa under ett tag? Det kan ibland hjälp för att hitta tillbaka till glädjen i musiken. Men vad spännande och härligt att vara dökär! Det kan också vara nervöst, pirrigt och oroligt! Du tolkar det han gör, hur han tittar på dig och du känner dig osäker på om han gillar dig på samma sätt. Du säger att du inte vågar tro på dina kompisar som säger att han är kär i dig. De kan ju inte veta hur han känner, det kan ju bara han :) Smal eller inte, vi hoppas att den som blir kär i dig är det för den du är, inte hur din kropp ser ut. Vi tycker du är modig som triggar dig själv att våga säga till honom hur du känner. Om det känns läskigt, kanske du kan börja med att prata lite med honom om något ni har gemensamt, kanske musiken?
Till sist vill vi bara säga att du verkar vara klok och go tjej. Vi hoppas det går bra för dig!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
