hej jag mår skit dåligt hemma och jag vet inte exakt vad jag ska göra så jag hoppas ni har några bra tips till mig:/ jag klarar inte längre av att vara hemma jag hatar det,min familj är kaos och mina föräldrar förstör mitt liv! jag får inte göra någonting jag vill gå ut men de låter mig inte de skriker på mig sen så börjar jag bli arg och skriker tillbaka och då blir det argare och säger dumma saker som tex att jag är dum ihuvet och jag vet inte vad jag ska göra längre jag vill bara bort från dom fast jag älskar de men de får mig att vilja dö helt seriöst jag har haft tankarna om självmord i huvudet flera gånger..ibland tänker jag att ja bara kan gå ut men de blir kallt och mörkt så de inte så himla kul att vara ensam och jag kan inte ringa någon för min mamma känner nästan alla mina närmaste. jag har bott på ett fosterhem eller va det heter i några dagar men de kändes som ett fängelse också. vad ska jag göra har försökt allt har försökt ta livet av mig också de finns inget jag kan göra
Svar
Hej, vad trevligt att du skriver in till oss på Tjejjouren.se. Jag förstår att den situation du beskriver tynger dig, men utifrån det du skriver har jag förstått att du tidigare bott på ett fosterhem men att du inte trivdes. Jag uppfattar det som att du sen flyttade därifrån. Har detta följts upp av socialtjänsten? Har du fått uttrycka för dem hur du kände när du bodde där, och kom ni fram till någon ny lösning?
Du beskriver att situationen är ohållbar hemma och att relationen mellan dig och dina föräldrar är jobbig. Du uttrycker även att du försökt att ta livet av dig, vilket låter väldigt oroande. Har du någonsin pratat med någon om detta? Att må så dåligt att man känner att man vill ta livet av sig är något som man ska ta väldigt seriöst, och det är något man behöver hjälp med. Det kan vara en bra idé att ta kontakt med en skolkurator, vårdcentral eller ungdomsmottagning i din närhet som kan hjälpa dig att ta itu med dessa känslor och reda ut vad dina känslor beror på. Jag kan tänka mig att situationen som du upplever hemma påverkar ditt mående till det sämre, och då är det även viktigt att du pratar om det och berättar det för någon, förslagsvis den kontakt du har på socialtjänsten som tidigare har fosterhemsplacerat dig.
Du uttrycker att du älskar dina föräldrar men att de samtidigt får dig att vilja dö, vilket måste kännas jobbigt eftersom jag uppfattar det som att du har dubbla känslor för dina föräldrar. Du uttrycker även att du är ensam de gånger du går ut eftersom din mamma känner dina närmaste och att du därför inte kan ringa dom. En idé kan vara att du berättar för din kontakt på socialtjänsten att du vill ut men inte får, och att när du väl går ut så är du ensam eftersom du inte kan ringa dina närmaste för att din mamma känner dem. Socialtjänsten kanske kan hjälpa dig att få någon kontaktperson eller liknande som du kan umgås med och som din mamma inte känner direkt.
Jag vill även säga att det du beskriver inte är okej behandling från dina föräldrars sida. Om du berättar om din situation för din skolkurator, lärare eller någon annan myndighetsperson så har de anmälningsplikt till socialtjänsten, vilket innebär att socialtjänsten måste utreda din situation. Då slipper du känna ansvaret att anmäla det du går igenom själv, samtidigt som du får hjälp både för din situation hemma men socialtjänsten kan också hjälpa dig att få hjälp med dina känslor.
Hör gärna av dig igen om du har fler frågor eller funderingar.
/ Tjejjouren.se
