I början av året dog två av mina släktingar. Jag stod båda väldigt nära. Det tog mig 5 månader att kunna tänka på dem utan att börja gråta och må dåligt. Nu dog min farmor. Jag orkar verkligen inte mer.Jag sörjer jättekonstigt för det tar typ två veckor för mig stt ens förstå att dem är borta och då verkar det som alla har gått vidare och jag vill inte röra omkring med allt igen. Jag vill bara gå vidare men jag kan inte. Jag bet inte vad jag ska göra.
Svar
Hej, vad bra att du skriver till oss på Tjejjouren.se! Du berättar att två av dina nära släktingar som du stod väldigt nära dog i början av året. Du skriver att det tog dig fem månader innan du kunde tänka på dem utan att börja gråta och må dåligt. Nyligen dog din farmor, och du upplever att du sörjer konstigt för att det tar två veckor för dig att ens förstå att de är borta och då tycker du det verkar som att alla gått vidare. Då vill du inte röra omkring med allt igen, du vill bara gå vidare men du kan inte och vet inte vad du ska göra.
Sorg är olika för alla, väldigt individuellt. För vissa kanske det går över direkt, för andra så går det kanske aldrig över. Båda delarna är vanligt förekommande, och okej. Anledningen är för att alla måste tillåtas få sörja på sitt eget sätt, sorgen kan också för många vara starkt knuten till just den personen som gått bort och vad den betytt för en själv. Utifrån det du skriver så får jag en känsla av att du känner skuld över att du hänger kvar i din sorg medans din omgivning verkar ha gått vidare, och där du känner att du inte vill röra omkring med allt. Förstår jag dig rätt?
Det kan ibland vara känsligt att gå till andra som tidigare delat sorgen, för att berätta att en själv bär kvar den när de har gått vidare. Men oavsett om det är känsligt eller inte, tänker jag att det inte ska behöva vara i vägen för dig eftersom du också behöver få chans att få sörja på ditt sätt. Det måste få vara okej. Precis som det har varit okej för din omgivning att sörja på sitt sätt. Har du någon som du pratat med om det här, någon vän eller familjemedlem?
Att bearbeta någons bortgång kan för vissa vara svårt i sig, men du berättar att du handskas med att hantera sorgen av tre närstående personers bortgång vilket jag förstår måste vara tungt att bära själv. Jag skulle vilja rekommendera dig att våga prata med någon om det du känner och om sorgen du bär för dessa personer. Kanske någon som står dig nära, eller någon samtalskontakt så som en kurator? Du kanske kan vända dig till din skolkurator, eller till en kurator hos din närmaste ungdomsmottagning. Där kan du få ett bra stöd i din situation, och kanske våga berätta om alla dina känslor utan att behöva känna skuld över att röra omkring det hos din omgivning? Hur låter det?
Du berättar att du vill gå vidare men att du inte vet vad du ska göra. Jag tänker att du kan bolla dessa tankar och känslor med en kurator och / eller någon närstående som på ett mer konkret sätt kan hjälpa dig i din vardag. Men jag vill samtidigt säga att du behöver ge dig själv tillåtelse att sörja på ditt sätt, även om det tar lite längre tid för dig än för din omgivning. Du har all rätt att sörja, detta har varit personer som stått dig nära och då är det inte konstigt att du har de känslor du har. Dessa behöver du få uttrycka på ett sätt som känns okej för dig utan att behöva känna skuld, även om det inte är helt lätt.
Jag hoppas att mitt svar är till hjälp och stöd för dig, och att du finner ett sätt att sörja de bortgågna på ett sätt som känns bra och tryggt för dig. Du är välkommen att höra av dig till oss igen, om du vill bolla fler tankar och känslor.
Ta hand om dig!
/ Tjejjouren.se
