Nathalie: "En del säger att jag inte kan vara djurvän när jag är jägare"

Det är ju djurtema här på bloggen så det här blir en liten annorlunda vinkling på det.

Det finns ofta många fördomar om jakt och det mesta bygger på okunskap. Därför hoppas jag att jag med det här inlägget kan skapa en bättre förståelse för jakten och kanske väcka ett intresse för jakt hos någon av er.

Jakten har alltid varit en naturlig del av mitt liv. Jag började följa med pappa i skogen som fem- sexåring och så fort jag orkade hålla i ett vapen började jag träna skytte. Jägarexamen tog jag tillsammans med pappa när jag var 13 år.

För att få skjuta själv, men under uppsikt av en vuxen, under jakt måste man vara 15 år så jag fick vänta ett tag med det. Mitt första rådjur sköt jag under vårbocksjakten i maj samma år som jag fyllde 15.

Pappa var med och frågade om jag ville skjuta. Bocken gick och betade på en åker en bit ifrån oss. Jag sa att jag ville försöka och vi inväntade rätt läge.

I samma ögonblick som bocken vände sidan till så att det blev ett bra skottläge och pappa sa att det var okej att skjuta tryckte jag på avtryckaren. Bocken hoppade rakt upp i luften och sprang en kort bit innan den dog.

För er som inte är uppväxta med jakt kanske det låter grymt men kan egentligen ett djur dö på ett bättre sätt? Det har fått växa upp i naturen och har haft det bra hela livet. Det har ingen aning om vad som väntar och hinner inte fatta vad som händer innan det dör. Det är inte stressat på något sätt.

Personligen äter jag mycket hellre ett djur som har levt på det här sättet än en gris eller ko som endast är uppfödd för att slaktas och kanske inte har haft det så bra under tiden. Men alla tycker vi olika och jag respekterar naturligtvis de som inte tycker som jag.

Det finns ju andra typer av jakt också där man till exempel använder hundar för att driva fram viltet. Här är det kanske lätt att tro att djuren blir jättestressade när de får en hund efter sig men oftast så bryr de sig inte så mycket.

Rådjur som jagas med drivande hund trippar oftast en bit framför hunden. Stannar och lyssnar lite då och då för att höra var den är. De kan till och med vänta in hunden så att den kommer riktigt nära innan de springer iväg. Det ser nästan ut som att de retas med den ibland.

En del säger att jag inte kan vara djurvän när jag är jägare. ”Du kan ju inte skjuta djur och sen säga att du är djurvän” får jag höra ibland.

Jag skulle vilja säga att de allra flesta jägare är stora djurvänner. Många av oss har jakthundar som vi älskar och jobbar mycket tillsammans med i skogen. Samarbetet mellan mig och min hund är en del av det som gör jakten så spännande!

Många glömmer också bort att jägarna faktiskt inte bara skjuter djur. Vi gör väldigt mycket för att få dem att överleva också. Till exempel har de två senaste vintrarna innan denna varit väldigt hårda och djuren har haft svårt att hitta mat.

Jägare över hela landet har då hjälpts åt att utfodra viltet med hö, ensilage, potatis, betor, majs och så vidare för att så många som möjligt skulle överleva. Utan den insatsen hade många fler djur svultit ihjäl.

Nu tänker kanske några, men vaddå ni matar ju bara djuren för att ni ska ha något kvar att skjuta nästa år. Men är det fel i så fall? Är det inte bättre att djuren får dö friska och välmående av ett skott än att de går en plågsam svältdöd tillmötes?

Jakten har som sagt alltid funnits i mitt liv och så även skyttet. Jag började skjuta när jag var 12 år och sedan dess har jag fått varit med om många fantastiska saker. Jag har skjutit i landslaget i en lerduvegren som heter skeet i tio år och hunnit med att vinna EM två gånger och varit fyra på OS i Peking.

Det kommer inte att bli något OS i London för min del eftersom man bara får ha en deltagare med och en annan tjej i Sverige har varit bättre än mig på slutet. Men jag deppar inte för det utan ser det istället som en möjlighet att kunna ägna mig åt lite andra saker istället. Som att jobba till exempel. Vid 27 års ålder har jag fått mitt första riktiga jobb och det känns bra att få sysselsätta hjärnan med något mer än skytte på dagarna.