Var och varannan människa bloggar nu för tiden.
4 inlägg om dagen det börjas kl 07.27 "Så här ser jag ut när jag är nyvaken" (med massa smink och plattat hår)
Sen fortsätter det "Åh jag kommer bli tjock om jag äter ALLT detta till frukost, men mamma typ tvingar mig" Så är det en bild på ett äpple och en halv knäckemacka med två gurkskivor.
Inlägg nr 3 i ordningen är "Dagens outfit, Tröja 2400:- NK, Jens 1999:- G-star, Linne 1099:- Filippa K.
Sen kommer ett inlägg till om dagen, någon detalj om iphone appar eller andra shopping äventyr som ger oss vanliga dödliga ångest och sömnproblem.
Detta är inte riktigt något som någon gång fallit mig i smaken. Jag håller på med hundträning, och tävlar på ganska hög nivå. Men ibland undrar man ju över sig själv..
Det är under isande kalla träningspass , där det känns som att fingrarna ska gå av, och under kalla promenader när låren inte känns längre som man undrar vad f*n man håller på med.
Om man slapp betala för hundarna så skulle man kunna köpa en platt tv efter 2 månader, man skulle kunna åka till Thailand efter tre, och köpa nya jeans och inte nog med att det ända man gör är att planera inför träning, träna, planera inför tävling, täva, dra slutsattser om träning och tävling, prata om hundra lösningar, hur ska man få in 8 hundar, packning för en vecka och 2 personer i en bil och åter igen pladdra pladdra pladdra i telefon!
Tänk hur mycket på en telefonräkning som är hundsnack..? För dom pengarna hade jag snart kunnat köpa mig ett hus i Spanien!
Och faktiskt! Jag skulle kunna köpa en ny arrak jacka, och nya koppel, och vänta nya haglöf brallor! För att inte tala om att hundarna skulle kunna få nya sängar, mjuka goa bäddar, och nya burar!
Det är kanske så att hundprylar drar mer än andra saker! Det är ju hundkläder man vill ha, det är ju bara hund man håller på med. Då måste man ju vara schnögg med.
Och vad vore en tv kväll om man inte kunde använda reklampauserna till att kissa hundarna och fundera på hur man ska knäcka apporterings-dirrigeringsnöten, eller hur jag ska lösa Enthros spårmarkeringar.
Nä, vad vore vardagen utan hundarna?!
Det är värt att ha en ärv tv, som man inte ser hela texten, och en dvd utan kontroll (eller jo en finns, men den är söndertuggad) så man antingen får tvinga sig själv att fatta engelskan eller bara kolla på svenska filmer. Glädjen hundarna skänker varje dag är mer glädje än man skulle få ut av 2 veckor i Thailand!
Vad är att få vara lycklig? Antagligen olika för alla människor. Endel säger att man inte blir lyckligare av pengar, en del säger att saker inte gör en lyckligare. Säkert, alla vill väll ha gott om pengar? Tänk att aldrig behöva skrapa i slutet av månaden eller behöva välja mellan mat eller en utekväll.
Meningen är inte att låta bitter för att jag inte sitter inne på ett okänt antal miljoner. Men på någotvis finns det en charm med begagnade TV apparater och ärvda soffor :) Och om månadensmatpengar "hamnade fel" kan det kan vara värt att leva på konserverade tomater och nudlar.
Däremot finns det få saker som faktiskt får mig att känna mig riktigt lycklig, där jag kan rycka på axlarna åt en idiot till kille och säga "skitsamma" för jag har mina hundar.
När det värsta av värsta dagar har trängt sig in i livet har det alltid känts bättre med en blöt puss och lite ömhet från “bara en hund” och många timmar i ensamhet har flutit förbi utan att man ens märkt att man varit ensam, tack vare “bara en hund”.
Några av livets gladaste och stoltaste ögonblick har åstakommits av ”bara en hund”.
”Bara en hund” i mitt liv är grunden till en obeskrivlig glädje, och en oövervinnerlig vänskap. ”Bara en hund” har fått mig att utvecklas och bli en bättre person mer än någon annan har gjort, både pedagogiskt, psykologiskt och rent allmänt till vardags.
Så för mig är uttrycket ”bara en hund” ett uttryck som fyller mig med värme, förhoppningar om framtiden, tillit och glädje som ingen annan än ”bara en hund” kan ge.
Så när någon säger ”bara en hund” är det bara att nicka och le för dom ”Förstår bara inte”.
Lägg till kommentar