Josefin: "Ingen vill ju vara tråkig så du drar av hans byxor"

Som han med rågblont hår som var så jävla bra på att hångla. Han som kanske spelar badminton eller kanske tycker han om att plantera om blommor men du vet inte för du är inte intresserad.

Du bryr dig inte om att han har två bröder som kan vara så jäkla dryga och du har inget intresse i att hans mamma bakar asgott bröd. Det enda du vet är hur hans läppar rör sig och hur han känns i dig. Bara det. Och ni träffas kanske lite och vet om att det aldrig blir mer än läppar, hud, svett, aldrig mer än det och kanske har du dåligt samvete för du är sjutton år och borde vilja slita ut ditt hjärta för hans skull men du vill bara leka med hans tunga lite.

Och det är så svårt att skriva om det för ni hånglar och allt är så jävla bra men när han knäpper upp dina byxor tar det emot.

Du ryggar tillbaka när hans händer letar efter dina bröst och du ber honom sluta men han kysser din hals och hans händer fortsätter att vilja ha dig och du ber honom sluta igen, säger att du inte vill, att du inte känner för det men han tjatar och tjatar och tjatar, han är ju så jävla kåt och du är ju så jävla het och kom igen nurå, var inte så jävla tråkig, och ingen vill ju vara tråkig så du drar av hans byxor och ger honom sitt livs avsugning och du skäms när du sväljer för det smakar så jävla äckligt.

Och det är så svårt att skriva om när du går därifrån med gråten i halsen men ändå väljer att komma tillbaka nästa dag, det blir säkert bättre då, om du går tillbaka, ni kanske kan prata eller spela tv-spel eller vad som helst, kanske vill du till och med känna hur han känns i dig, kanske vill du till och med skaka när han rör vid dig, kanske vill du det så du går tillbaka och han kramar om dig och ni dricker lite oboy och småpratar lite och sen går ni in på hans rum och det enda du ser är en bajsbrun matta och han lägger dig på sängen och tar av dina byxor och du protesterar inte, tänker inte, bara hänger med och när du är helt naken drar han av sig sina kalsonger och ställer dig på alla fyra och sen andas du ända till han kommer och du har så jävla ont, det blöder och du har förlorat makten över din sexualitet, den är inte längre din.

Och det går inte att skriva om hur du låser in den händelsen allra längst in i dig för det är så jävla skämmigt att du, fina starka du, kunde gå med på en sån grej, och du gråter av skammen, gråter av förlusten, skakar av ångest och bestämmer dig för att aldrig någonsin berätta.

Och det är så svårt att beskriva vad som sker i dig när en låt vänder sig till dig med ett löfte om att ta tillbaka allt som är ditt, för han tog det ju inte, det var ju du som gav bort det, det var ditt fel ditt fel ditt fel, du lät honom göra det och dagarna går och veckorna går och månaderna går och du knullar bara för att knulla, det är inte ens skönt men du gör det för att få välja själv och du slutar aldrig skämmas över det du lät honom göra.

Och det är så svårt att skriva om det som är det allra sannaste: Det var aldrig ditt fel, det var aldrig ditt fel, det var aldrig ditt fel. Och kanske gråter du i flera år och kanske gråter du inte alls, och antagligen tror du mig inte ett dugg när jag säger att sanningen är att det var han som stal, han som berövade dig makten, och kanske hade du kunnat välja annorlunda, och kanske hade saker blivit annorlunda då men:

Det var aldrig ditt fel, det var aldrig ditt fel, det var aldrig ditt fel, för om du blir bestulen på något är det inte ditt fel och då spelar det ingen jävla roll att du redan knullat honom, det spelar ingen jävla roll för du sa nej från början, du valde det aldrig, det var aldrig ditt fel.

Josefin