Jag fick skjuts bort till där du bodde, och bilen var trasig så det lät som om den skulle gå sönder för varje meter den rullade men den höll ända fram och jag ville inte skämma ut dig så jag gick de sista 100 meterna för att möta dig.
Du var otålig, fast snäll ändå. Vi var hemma hos dig då, tittade på "Remember the titans" och snackade skit. Ingen fick mig att må så bra som du gjorde. Du lyssnade, du förstod. Du visste hur svårt livet var och hur skönt allt skulle bli om det fick ta slut.
Fast så här i efterhand vet jag att du bara lyssnade, men du förstod aldrig riktigt vad det var jag sa. Och vi pratade, du och jag. Och du hjälpte mig ifrån de tankarna och sa att allt skulle bli bra för vi hade varandra.
Ibland var du arg utan anledning. Kastade ner mig på golvet, slog utan knytslag och spottade hot på mig för att du inte fått som du velat. Men jag ställde mig upp igen, lika stark som förut men med en öm kind och ett sönderslitet hjärta. Ingen förstod riktigt då, att man kunde älska den personen man hatar mest. Att man kunde vara fast i den personen som var du. För alla hatade dig fast de inte visste om det själva.
En kväll höll du kniven mot min hals och skrek med gråten i halsen "Älska mig!" Och jag förstod hur ont det gjorde fast jag var för rädd för att kunna röra på mig. Istället rökte jag upp ett paket Prince för det var det enda som fick mig att inte skrika rakt ut.
Ändå gick jag tillbaka till dig, redan en vecka efteråt. Har man inte sex med den man älskar så älskar man inte den personen, det var det du sa. Så jag gjorde det för din skull, fast tårarna rann och bulan blev allt större från de slag du gav mig medans din kuk höll på att kväva mig.
Om jag blundar riktigt hårt så kan jag fortfarande se hatet du hade i ögonen. Och om jag lyssnar riktigt noga hör jag fortfarande din röst när du skriker hora. Och du tog mina kläder, lät mig sitta naken i ett rum. Du satt mittimot och tittade på mig. Dina två kompisar satt där också, ni log hånfullt åt mitt nakna jag och jag grät och bad om att få tillbaka mina kläder. Det fick jag – efter en timme slängde du en icapåse på mig och däri låg mina kläder som blivit till is, du hade fyllt påsen med vatten och slängt ut den i minusgrader.
Och jag skämdes... Gud vad jag skämdes.
Lägg till kommentar