April 2009 var månaden när det spårade ur på riktigt, när det gick åt helvete med allt.
Men framför allt den månaden jag bestämde mig för att bli smal, smalast av alla. Allt som innehöll kalorier blev farligt och i ett salladsblad var det kalorier - och jag visste exakt hur många.
Sommaren kom, mamma och pappa började inse att något var fel. Jag var inte där, jag var inte hos dem längre. Istället hade jag omslutit mig i min egen bubbla och det enda som existerade i min värld var kalorier. Jag sjönk djupare och rösterna i mitt huvud hejade på. Varje liten kaka visste jag kaloriinnehållet i och för mig blev ingen mat längre tillåten.
Jag rasade i vikt, ett kg blev tio kg och så fortsatte det nedåt. Ångesten gjorde att jag grät jag varje kväll, dunkade huvudet i väggen, skar upp djupa skärsår på armarna och rösterna fortsatte skrika; "Du är så jävla äcklig" "Fy fan vad du är fet" m.m. Inte ens vatten vågade jag dricka, rädd för att det skulle göra mig fet. Jag grät om kvällarna, kände mig äckligare och äckligare för varje liten kalori jag stoppade i munnen. I augusti vägde jag 31 kg till mina 1.60 cm.
Den där dagen när jag lades in på sjukhus kom. Hjärtat var en sekund ifrån att stanna, med ett blodtryck läkarna trodde jag skulle kollapsa av och en extrem uttorkning. Veckorna på sjukhuset övergick till månader.
Jag fortsatte träna, hälla näringsdrycken i blommorna och gömma mat. Jag kommer aldrig att glömma dagarna när tre behandlare fick hålla i mig, trycka upp munnen och hälla i mig näringsdrycken. Hur mycket jag sparkade dem, hur jag slog dem och hur jag med all min kraft försökte få de äckliga kalorierna att inte nudda mina läppar.
Tillslut blev det för mycket för behandlarna, jag tvingades ned på en brits samtidigt som jag såg dem sticka in en slang i näsan som skulle föra sondnäringen genom näsan ner till magsäcken. Men äntligen hade jag blivit sjukast, sjukast av alla.
Sedan blev jag utskriven, stapplande, ångestfyll och rädd. Men jag tog min chans och fortsatte kämpa. Maten är en kamp men nu är jag på god väg att bli frisk. Nu är det bara att gasa och köra och jag lovar er att livet väntar på er!
Jag har fått ett smakprov, och kan jag - kan ni.
Lägg till kommentar