Hej jag har en fråga som jag har funderat på i många år, dt är så att när jag var 3 år hade min pappa flyttat till ett annat land och han brukade höra av på telefon men jag kände inte han väl. Efter 6 år hade resten av familjen kommit efter han, jag höll alltid min avstånd för att jag inte kände han väl men efter en tid kom vi lite närmare. Men en dag så hade min mamma rest bort och skulle kom tillbak efter 3 dar, när det blev gick jag o la mig och somnade. Mitt på natten känner jag att någon ligger bakom mig och jag kännde den varma andedräkten på min nacke. Jag blev helt stel av skrek vågade inte röra på mig, han rör mig på min rumpa och mina bröst men dt var över kläderna. Dagen efter in talade jag mig själv att det är så föräldrar visar sin kärlek till sina barn att man gosar med dem. Nästa natt blev dt värre och han tafsade mig under kläderna och jag hatar mig själv för att jag inte satt stop för detta. Jag har aldrig berättat detta för någon. Hjälp vad ska jag göra, eller överdriver jag om hela saken?
Svar
Hej Sanna!
Först vill jag börja med att säga att du är stark som hör av dig till oss och att vi finns här för dig om du vill prata vidare via chatt eller telefon.
Det du beskriver att din pappa har gjort mot dig är ett brott och inte ett okej agerande från en föräldrer, en förälder är enligt lag skyldig att skydda sitt barn och får inte utsätta barnet genom attta på det på ett sexualiserat sätt, det kallas för ett sexuellt övergrepp som du har varit med om. Du skriver att du funderar över vad du hade kunnat göra för att förhindra det som hände, det är vanligt att personer som utsatts för ett brott eller ett övergrepp känner skuld för det inträffade eller klandrar sig själva och exempelvis funderar över vad de hade kunnat göra annorlunda.
Det är dock viktigt att veta att det aldrig är den som har utsatts för ett brott som är ansvarig för det inträffade. Det är även vanligt att personer som utsätts för övergrepp gör motstånd på det sätt du beskriver genom att bli alldeles stel och ligga stilla. Oavsett hur du har reagerat är det ett brott som din pappa har utsatt dig för och ansvaret ligger alltid hos den vuxna.
Jag funderar lite över hur din situation idag ser ut? Har du fortfaradne kontakt med din pappa och hur ser eran kontakt ut idag? Det du beskriver att din pappa gjorde mot dig, är det något som fortfarande pågår? Om så är fallet tänker jag att det är viktigt att du får stöd och hjälp att komma ifrån den situationen. Det finns olika möjligheter för att få hjälp, du kan exempelvis ta kontakt med socialtjänsten i din kommun, socialtjänsten är ansvariga för att de som bor i kommunen får det skydd och det stöd de behöver. Du kan även kontakta polisen och anmäla det du varit med om, eftersom att jag inte vet säkert när i tiden det du beskriver hände vill jag också uppmärksamma att det är möjligt att polisanmäla händelser långt efter att de ägt rum.
Du skriver att du aldrig har berättat om detta för någon tidigare, återigen vill jag säga att du är stark som hör av dig till oss. Det du beskriver kan vara svårt att prata om och för många tar det lång tid innan de vågar berätta för någon. Det är dock viktigt att du får prata om det du varit med om med någon du litar på och känner förtroende för. Finns det någon vuxen i din närhet som du litar på? Det framgår inte i ditt brev hur gammal du är idag men om du går i skolan finns alltid möjligheten att prata med skolkuratorn. Jag tänker även att det är möjligt att få stöd från någon på ungdomsmottagningen eller via barn och ungdomspsykiatrin. Du får som sagt också jättegärna höra av dig till någon av våra jourer, där det går bra att prata både via chatt eller telefon, vilka jourer som har öppet när hittar du här: http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour
En tjejjour kan hjälpa dig med tankar kring hur du ska gå vidare och om du vill anmäla det som har hänt. Du får gärna höra av dig till oss igen om du behöver. Vi finns här för dig.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
