Hejsan! Jag har ett, väldigt ovanligt, problem.Jag har varit tillsammans med en kille i precis 11 månader idag. Men jag tror inte jag älskar honom längre, jag tror jag är kär i en annan. Med risk för att det kan bli ett väldigt långt inlägg tar jag det från början så ni hänger med. :)Jag började på armbrytning för några veckor sedan. Samma vecka på lördagen var jag och kollade på en träning och träffade en kille som är medlem i styrelsen. Han är 22 och jag ska fylla 15... vi kom överrens om att jag skulle ner till hans nattklubb på tisdagen och träna lite när jag slutade skolan ( halv fyra ). Så jag gick dit och vi körde armbrytning tills vi fick ont i armarna och då började vi prata. Vi pratade om oss själva, om sporter och framförallt om sex. Vi hade verkligen jätte jätte trevligt och det var i princip som att bli kär direkt. Jag hade garanterat varit med honom ( haft sex mm. ) ifall att jag inte hade haft min pojkvän. Jag tror båda två blev ganska kåta och vi smsade resten av natten i princip. Sen gick jag dit på onsdagen också. Jag hade sagt att jag inte ville ha sex med honom, men sen tog han med mig in bakom baren och vi hade sex, dock ofrivilligt från min sida.. Sen fick min pojkvän reda på det och anmälde det som våldtäkt, så nu sitter den här killen häktad och jag har varit på flera förhör mm. Alla hatar honom och berättar hela tiden för mig hur gärna de vill att han ska ha fängelse. Men jag vill inte det. Jag har honom faktiskt som bakrundsbild på datorn och tycker verkligen om honom! Jag tänker hela tiden "det måste jag berätta" men sen kommer jag på att han sitter häktad. Nu ska jag troligen upp om någon vecka i rättegång och vittna mot honom, eller så bestämmer domaren bara ett straff helt utan rättegång. Jag drömmer om honom hela tiden och känner mig jätte dum mot min pojkvän som tänker på en annan kille.Jag kan inte fråga "vad ska jag göra" för det kanske är en helt omöjlig fråga att svara på. Jag kan inte avbryta allting för polisen måste göra klart allting. Jag vill inte säga att jag var otrogen bara för jag ville ju inte ha sex, men jag ville ha allting annat. Jag hade troligen gjort slut med min pojkvän och börjat vara med den här killen ifall att han inte blivit anmäld. Kan man vara kär i någon som "våldtagit" en? Det här är verkligen jätte jobbigt och jag förstår att många av er tycker jag är helt galen som drömmer om en man som sitter häktad för att ha våldtagit mig...Hannah..
Svar
Hej!
Tack för din fråga, vad modigt att du skriver till oss och berättar om det här. Vi förstår att du måste känna många olika känslor just nu och att du har det tufft just nu. Vi tror att det är viktigt att du försöker att lyssna på dig själv och dina egna känslor även om de svänger åt olika håll just nu. Oavsett vad alla andra säger så är din upplevelse av det som hänt din och ingen kan ta den ifrån dig.
Det aldrig är ditt fel om du har blivit utsatt för en våldtäkt. Du skriver att sexet med killen var ofrivilligt från din sida. Du skriver också att du inte ville ha just sex men allt annat från honom. Vi tolkar det som att du inte egentligen ville ha sex med den här killen, stämmer det? Att ha sex med någon ska innebära ömsesidighet, det betyder att det ska finnas en må bra-känsla i magen innan, under och efter själva sexet hos er båda. I lagen står det vad som menas med våldtäkt men ibland kan man uppleva att man blivit våldtagen fast det man känner inte stämmer med det som står i lagen. Man kanske inte ville ha sex men inte vågade, kunde eller orkade säga nej just då. Man behöver inte bli tvingad med våld, det kan kännas fel ändå.
Om man blir utsatt för en våldtäkt kan man känna alla möjliga olika känslor och alla kan reagera på olika sätt efteråt. Det händer också att man blir utsatt för en våldtäkt av någon som man är kär i och just har träffat eller av sin partner som man lever tillsammans med, litar på och älskar. När något sådant händer kan det vara svårt att veta hur man egentligen känner inför det som har hänt och inför den personen som utsatt en. Man kanske känner sig arg, ledsen och kränkt för att personen har gjort något som man inte ville men man är inte redo att inse att någon som man är kär i också kan göra en illa eller göra något med en som man inte ville själv. Det kan vara så att man vill förneka det som hänt därför att det helt enkelt är för smärtsamt att tänka på. Att vilja förneka att något obehagligt har hänt är en av människans så kallade försvarsmekanismer. Ett försvar som våra hjärnor kopplar på när vi utsätts för situationer som är så jobbiga för oss att vi inte vill hantera dem för stunden.
Du skriver att det är jättejobbigt att känna som du gör. Det är jätteviktigt att man får prata om jobbiga saker med någon. En kurator eller en psykolog är bra, de har en speciell utbildning i att möta människor som går igenom svåra saker och kan hjälpa en att komma vidare i sina tankar. Det kan också kännas skönt att få prata om det som har hänt med någon som man litar på. Kanske har du någon kompis, förälder eller annan vuxen i din närhet som du litar på och kan prata med? Det är skönt att få stöd och känna att man inte är ensam i det man går igenom.
Hoppas att du känner att du har fått svar på din fråga, du är alltid välkommen att skriva till oss igen.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
