Hej! Jag har lidit av autism sedan 8 år tillbaka, för ungefär ett eller två år sedan så började jag få jätte mycket ångest. Detta höll i sig i ungefär ett år, jag mådde så dåligt. Sedan började jag komma på bättringsvägen men nu har jag börjat fundera på min kropp, sedan en längre tid tillbaka har jag haft problem med min kropp och även skärt mig ett par gånger. Och nu för första gången har jag börjat spy upp maten jag äter, när jag äter så äter jag snabbt och lite och spyr sedan upp de. I år fyller jag 13 år och vill inte starta upp min tonår med ångest och ätstörningar, vad ska jag göra?
Svar
Hej!
Först och främst vill jag säga att du är modig som delar med dig av dina tankar och känslor.
Om jag förstår dig rätt så har du autism och haft mycket ångest. Du kom på bättringsvägen ett tag men nu mår du sämre igen och har skurit dig och du kräks upp din mat. Du vill inte starta din tonår med att du mår dåligt och har ångest och ätstörningar och du undrar vad du ska göra.
Ångest och ätstörningar hänger ofta ihop. Att man får ätstörningar kan vara ett sätt att hantera sin ångest. Det är många som skriver till oss med ångest och ätstörningar och mår dåligt av det. Har du pratat med någon vuxen i din närhet? På skolor finns ofta skolsköterskor eller en kurator som är till för att ge stöd till elever som mår dåligt. Jag vill att du ska veta att det finns hjälp att få. Dels kan det hjälpa att prata med någon du litar på, som kan ge dig stöd.
Det finns också möjlighet att vända sig till Ungdomsmottagningen där det finns kuratorer, dit är det kostnadsfritt att gå även vården kan du vända dig till. Det viktigaste är egentligen att du delar med dig av dina tankar så att du kan få hjälp. Det är mitt svar på vad du kan göra som jag tror skulle hjälpa dig. Jag förstår att det är svårt och jobbigt. Du skriver att du inte vill starta din tonår med ångest och ätstörningar och jag tänker att du absolut inte ska behöva göra det och du har tagit ett modigt och starkt steg att berätta om ditt mående. Du förtjänar att må bra och glöm inte att det finns hjälp att få. Du kan även kontakta en tjejjour i din stad eller i närheten som kan hjälpa dig i processen.
Hoppas detta svar har varit till hjälp för dig och att det går bra i framtiden. Du är välkommen att skriva igen.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
