Hej, jag e en tjej på 15 som mår riktigt dåligt psykiskt. Har mått dåligt rätt länge men inte kunnat söka hjälp för de. Väldigt få av mina vänner å så irl vet om hur jag mår eller att jag har självskadebeteende, och troligen ätstörning.. Har försökt ta modet till mig att få hjälp men kan inte.. har vari hos skolkuratorn få gånger, hon gjorde soc-anmälan, vi gick ej på mötet me dom, gick ej tillbaka till kuratorn,min mamma vet ännu inte vad det handlade om å hon brydde sig ändå inte.. jag vet inte va jag ska göra för vet att jag behöver hjälp, men står fast här helt ensam, har knappt hopp kvar, självmordstankarna kommer oftare å oftare.. jag skär mig mer och värre för varje nedgång jag får.. e rädd att de ska spåra å bli värre och kanske allvarligt på riktigt.. varit nära på att prata med skolsköterskan om detta men vet inte vad jag ska sega eller hur jag ska börja.. vet seriöst inte vad jag ska göra längre för e inte en person som pratar.. kommer mig sååå ensam även om jag vet att fler har/haft de såhär.känns inte som om nån bryr sig eller ser mig...ingen att prata med och tycker inte jourer/chatter hjälper..
om jag skulle våga prata, skulle jag inte tycka jag förtjänar hjälp, är inte nog ”sjuk” å de finns de som behöver hjälp mer än jag,..
Svar
Hej,
Så klokt och modigt att du hör av dig till oss <3
Du berättar att du mår psykiskt dåligt och att du gjort det länge, utan att söka hjälp. Du har ett självskadebeteende och troligtvis ätstörning, vilket få av dina vänner vet. Du har försökt söka hjälp men har svårt för att göra det efter att du varit hos skolkuratorn. Vad var det som gjorde att du inte ville gå tillbaka dit? Jag tycker att du är modig som hör av dig och vill må bättre, du förtjänar att få må bra! Du upplever också det som att din mamma inte bryr sig trots att det gjordes en soc-anmälan. Nu vill du ha hjälp då du för självmordstankar, ditt självskadebeteende eskalerar och du känner dig ensam.
För det första vill jag verkligen lyfta fram hur stark och modig du är som kontaktar oss om detta, det är verkligen ett stort steg mot att hjälpa dig själv <3. Jag vill även berätta att du absolut förtjänar hjälp och det låter inte som att du mår bra så du ska absolut få all hjälp som du behöver. Du är värdefull!
Både självskadebeteende och ätstörningar är allvarligt och kan vara farligt och skada din kropp. Det kan bero på många saker men är ofta ett uttryck för något underliggande som gör att en inte mår bra och försöker dämpa det. Det låter som ett väldigt bra steg att prata med skolsköterskan, men det finns även kuratorer på ungdomsmottagningar om du vill försöka att prata med någon annan. Hur skulle det kännas att försöka berätta för din mamma om hur du mår och känner? För att förbereda sig för att berätta för vänner och andra nära kan det kännas bra att först planera vad en vill berätta genom att exempelvis skriva ner det i ett brev. Sen kan man lämna över brevet också om det känns lättare än att prata om det. Det finns även en sida där du som självskadar kan få hjälp, http://shedo.se och även en sida om du har ätstörning, https://www.friskfri.se/. De har bland annat tips på vad du kan göra istället för att skada dig själv när ångesten kommer. Det vore även bra att komma fram till hur och när du började med dessa självskadebeteende, så det kanske du också skulle kunna skriva om i boken? Vilka känslor som gör att du gör det, när du mår dåligt och när du mår bra och vilka tankar som dyker upp.
Så slutligen så vill jag säga att du är värd all hjälp och det är viktigt att du får den! Så om det känns ok för dig så vore det nog bra om du kunde använda någon av dessa sätt för att berätta för andra om det du berättade för oss, så de kan hjälpa och stötta dig. Du är viktig!
Ta hand om dig själv, och hör gärna av dig till oss igen, för vi vill gärna hjälpa dig att må bra. Kram <3
/Tjejjouren.se
