Min kompis och jag är jätte tighta och det har typ bara varit vi två i skolan sen vi började 7an och nu går vi 9an. Innan jul blev hon vän med några andra tjejer i vår klass och jag med en annan tjej. Så nu är vi liksom tillsammans fast med andra också. Vi började i skolan i torsdags så de kanske är för lite tid att säga. Men hon har inte ätit någon lunch alls dessa två dagar och en av de ”nya” tjejerna skojade med henne och frågade om hon hade anorexi och sen när hon köpte tuggummi sa hon att hon behövde två speciella smaker, en när hon blev sugen på godis och en annan till annars typ. Den andra tjejen sa typ något med varför äter du inte bara godis och jag såg hur obekväm hon blev, och hennes svar var lite flummigt.
Men allt detta fick mig att tänka att hon sen typ i somras ibland under lunch ätit typ vanligt, men oftast väldigt lite eller inget alls samt aldrig ätit bröd. Hon säger att hon äter hemma men jag blir ändå orolig, hon är liksom normal viktig och tränar normalt, men jag blev bara lite orolig.
Och nu sa jag ifrån att hon måste äta så sa hon att hon inte var hungrig, och tog bara vatten till lunch.
Vi hade förut en vän som gjorde exakt såhär och hon gick ner mycket i vikt men är hälsosam nu, och deras reaktioner när man sa att de borde äta är exakt likadan.
Jag vill bara inte att hon ska bli sjuk men det kanske är förtidigt att säga //orolig vän
Svar
Hej,
Du verkar vara en väldigt fin vän som du bryr dig om din vän och så klokt att du söker input från oss. Du ser tecken på att hennes matvanor har ändrat sig över en längre tid. Du berättar att hon inte har ätit lunch i skolan på två dagar, och att du upplevde henne som obekväm när en av de andra kompisarna frågade varför hon inte äter godis. Du beskriver även en annan vän som hade ett liknande ätbeteende förut, och att reaktionerna från den vännen och den du skriver om är exakt likadana.
Vad bra att du sa till henne om din oro kring henne och hennes matvanor. Du nämner att hon är normalviktig, och som du kanske vet betyder vikten ingenting för ifall någon har en ätstörning eller inte. Ätstörningar kan man ha oavsett vikt. Det kan till exempel vara så att din vän är i de tidiga skedena av en ätstörning. Det kan också vara så att hon inte har någon ätstörning och/eller att hon haft sämre aptit på senaste tiden. I så fall kan en sämre aptit var ett tecken på något annat som har att göra med hennes mående.
Spontant har jag kommit på några frågor du kan ställa dig själv: Märker du andra förändringar i hennes beteende? Är hennes energi densamma, orkar hon samma saker som hon brukar? Märker du från henne ett nytt fokus på mat/kropp? Finns det något annat som har ändrats i hennes beteende?
Fortsätt vara uppmärksam. Det är tur att hon har dig som vän. Det allra bästa och egentligen det enda du kan göra är det du redan gör: fortsätta fråga och prata med henne om hur du känner. Att du finns där för henne blir en ständig påminnelse för om allvaret i att äta för lite.
Ifall du märker att det blir andra förändringar, till exempel att hon äter än mindre, så kan du prata med din vän om att någonting konkret måste göras för att undvika att läget eskalerar åt det sämre. Du kan också fundera över om du kan berätta för någon vuxen, till exempel en förälder, skolsköterska eller lärare. Det kan behövas för sin egen skull för att du ska orka. Du kan också förklara detta för henne innan du berättar för en vuxen. Förhoppningsvis triggar det att hon själv skulle vilja söka hjälp, till exempel hos en kurator eller annan vuxen i hennes närhet.
När det kommer till kritan är din vän den enda som har makten att välja att ta emot hjälp och bli frisk. Din uppgift är att vara hennes vän, vilket jag märker att du redan är en väldigt omtänksam och bra vän, så glöm inte att även ta hand om dig själv och vara uppmärksam på att du mår bra och pratar med någon om du behöver det. Frisk och fri är en förening som arbetar med personer som ah ätstörning och anhöriga. Och du är alltid välkommen att skriva eller ringa till en tjejjour.
Ta hand om dig!
Kram,
/Tjejjouren.se
