Hej!
Jag skulle behöva lite hjälp och stöd. Sedan förra hösten har jag verkligen inte haft en normal relation till mat. Har svultit mig regelbundet och försökt gå ner i vikt, trots att jag precis är normalviktig och inte är i närheten av överviktig. Jag har också hetsätit, samt spytt ett antal gånger. Förut såg jag ingen anledning att bli frisk, men nu har jag äntligen hittat något meningsfullt att göra på fritiden och förstår att jag måste må bra för att kunna fortsätta. Det är en chans att ta vara på som jag absolut inte vill förstöra.
Igår tog jag bort alla kaloriappar, rensade sökhistoriken och raderade alla triggande bilder. Nu kommer det svåra - att våga släppa taget om kontrollen och aldrig mer falla tillbaka. Det är lättare sagt än gjort, för när jag väl har bestämt mig för att ta upp det igen är jag närmare ostoppbar. Jag tror inte att någon utifrån kan hjälpa mig med det, för det är JAG och ingen annan som bestämmer. Så fort något inte går som jag vill tar jag upp det för att straffa mig själv.
Ett annat hinder jag har är mina ”fear foods”, alltså mat som ger mig ångest. Några exempel är pizza, chips, vitt bröd, andra drycker än vatten och tårta. Jag vet att man inte blir tjock av någon av dessa saker, så länge man äter/dricker det i rimlig mängd, men det känns ändå läskigt. Jag är rädd att jag, om jag börjar äta dessa saker, kommer tappa kontrollen och överkonsumera dem så att jag går upp i vikt.
Ingen tydlig fråga framkom, men jag hoppas att ni kan bemöta mina tankar.
Tack för att ni finns <3
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig! Det gör mig glad och stolt att du vill anförtro dessa viktiga tankar åt oss på Tjejjouren.se!
Att ha en komplicerad relation med mat och/eller sin kropp är inte något du är ensam om. Med det sagt så har alla en helt unik relation till mat och sin kropp och det kan ta tid och mycket eftertanke för att hitta en bra balans när det kommer till mat samt hur man ser på sin kropp.
Du beskriver att du har haft de här problemen sedan förra hösten, alltså drygt 1,5 år. Har du brottats helt själv med de här tankarna under den här tiden, eller har du vågat prata med någon? Om inte så vill jag verkligen uppmana dig att göra det, även om du inte tror att det kommer att hjälpa. För även om det inte blir den direkta lösningen så kan man genom att prata med någon, antingen en familjemedlem/vän eller ett proffs, få nya perspektiv på situationen samt hur man skulle kunna må bättre.
Du skriver att den nyfunna viljan att bli bättre grundar sig i att du har hittat något meningsfullt att göra på fritiden. Det låter helt fantastiskt, och som ett viktigt steg på vägen. Jag hoppas att du ska fortsätta känna mening med vad du gör och att det ska guida dig på din väg att må bättre. Det låter också som ett väldigt viktigt steg att ha "gjort slut" med kaloriappar samt andra triggers. <3
Jag vill verkligen uppmana dig att fortsätta prata om det här, precis som du gjorde nu när du hörde av dig till oss. Förhoppningsvis hjälpte det lite att få ventilera och förhoppningsvis får det här svaret dig att känna dig hörd. Dina känslor, tankar och ditt välmående är så oerhört viktigt och jag hoppas verkligen att du ska finna sätt att börja må bättre!
Du är förstås varmt välkommen att höra av dig hit igen. Känn dig också mycket välkommen att höra av dig till någon av Tjejjourens många chatt- och telefonjourer.
Många kramar,
/Tjejjouren.se
