Jag är den som inte släpper in vem som helst i mitt liv.
Jag vill inte att ni ska lägga er i. Om ni ska veta något om mig så ska det vara på min egen vilja. Jag har svårt att prata med någon om mina problem.
Ett tag mådde jag skit. Jag ville inte ha med någon att göra, jag var tillbaka dragen och negativ. Jag började skolka från vissa lektioner jag ansåg som ''tråkiga''.
Jag förstod inte vad som var bra med att lära sig någonting man inte ville lära sig. Det existerade inte för mig.
Nätterna blev sömnlösa, och när jag väl somnade, vaknade jag upp vid en blöt kudde full av tårar.
Jag var sårad, så djupt, djupt sårad.
Men vad var det som sårade mig? Det var mycket tankar, jag tänkte för mycket på vem jag var, på vad jag klarade av. Jag ansåg mig själv som svag och meningslös. Jag kunde inte längre tänka positivt.
Denna perioden varade ett tag, och den kom och gick hela tiden. Jag kunde inte kontrollera mina negativa tankegångar.
En kväll loggade jag in på Facebook, för att kolla läget lite gran. Helt plötslig hoppade chatten upp. Denna personen och jag började chatta, pratade lite smått och helgen. Helt plötsligt kände jag hur allting vände. Hur allting såg ljusare ut. Hur bättre jag mådde.
Att EN person kan få dig att må så mycket bättre. Hen var så positiv, fick mig att må prima.
Jag tog en väldigt viktig lärdom av detta, att hur dåligt, hemskt du än mår.. ge inte upp. Fortsätt inte tänka negativt, det är positivt som gäller. Funkar inte det? (som för mig) Försök ta hjälp av någon,börja prata med någon,chatta med någon. Fråga hur han/hon mår. På så sätt kan du också hjälpa, som dom kan hjälpa dig.
Du är inte ensam om att må såhär, det finns många.
Du klarar detta.
Lägg till kommentar