När jag var 13 så trodde inte jag att min kropp var min kropp.
Jag fick lära mig av killarna i skolan att de var allas och lärarna gjorde ingenting för att visa att de hade fel.
Sakta men säkert gick jag från att vara den starka och glada lilla flicka jag en gång var till att bli en osäker liten tonårsflicka som trodde att mitt utseende och kropp var det enda viktiga med mig, att jag inte var någon om det inte var för mina stora bröst.
Jag lät killar ta på mig för då kände jag mig uppskattad, om jag inte klädde mig i utmanade kläder skulle ingen se mig trodde jag.
Nu är jag 16 år och vet att jag är värd mer. Trost det blir jag fortfarande utnyttjad av killar och vågar inte riktigt säga ifrån. Mitt förflutna ligger bakom mig som en skugga, en ganska tunn sådan, men den är ändå där.
Jag lät killar ta på mig för då kände jag mig uppskattad, om jag inte klädde mig i utmanade kläder skulle ingen se mig trodde jag.
Jag kommer fortfarande på mig själv med att om jag tex ska ha en redovisning i skolan och är nervös för att det kanske kommer gå dåligt, så sätter jag på mig en tight urringad tröja för att då fokuserar folk inte så mycket på det jag säger.
Sorgligt men sant.
Jag är fortfarande beroende av min kropp, men nu vet jag att den är min och att detta är ett stort problem.
Konsekvenserna av detta har bland annat varit att jag hittills aldrig varit i ett seriöst förhållande, är så van vid killar som är svin att jag stöter bort de bra då jag inte vet hur jag ska förhålla mig till de.
Jag har också fått svåra ätstörningar, inte så att jag är pinnsmal, ser helt normal ut och det är just det som är felet. Vill gå ner i vikt, drömmer om att få anorexia så jag slipper kriga och att det kan komma av sig självt. Hela mitt liv kretsar kring det, jag planerar mina dagar, veckor efter hur, när och vad jag ska äta, hur var och när jag ska spy ut det utan att någon ska märka.
Fortsätt läsa min blogg så kommer du att få hela storyn, samt få en bild av mitt liv och mina tankar kring ätstörningar, sex, relationer, killar, tjejer osv. Jag kommer att vara anonym då ingen i min närhet förutom min dagbok vet om detta och jag är inte redo för att det ska komma ut men vill ändå kunna tala om för folk och kanske hjälpa någon annan!
Tonårsflicka
Tonårsflicka bloggar här www.tonarsflicka.devote.se
Lägg till kommentar