Johanna: "Jag vet inte vad jag väger"

Både här och på andra ställen har jag sett folk som säger ”Jag är så lång och väger så mycket” och varje gång jag läser det tycker jag att det känns så skönt att inte veta vad jag väger.

Jag klandrar er inte alls, tvärtom så tycker jag att det är bra att ni skriver det, för man går runt och funderar så mycket på hur mycket hon väger, och hon, och hon, och hon. Det är skönt att veta att ”Jaha, jag var inte så annorlunda. Jag väger ju ungefär samma som henne.”

Fast jag vet inte vad jag väger. Ett tag hade jag stenkoll, under ett år vägde jag mig varje måndagskväll och skrev upp hur mycket jag vägde i en bok. Jag kunde se precis om jag gått upp eller ner under veckan.

Efter ungefär ett år så tänkte jag över det och frågade mig själv varför jag väger mig. Jag kom inte på något bra svar. Istället tänkte jag på alla viktnojjor jag hade, och pressen jag hade.

Jag menade, det var inte kul att skriva en vikt i boken som var större än den förra vecka. Då kände jag mig bara misslyckad. När andra pratade om vikt blev jag stressad och tänkte att jag vägde ju mer än dem.

Så jag såg ingen anledning till varför jag skulle väga mig längre. Tanken har flugit förbi att det kanske är ett sätt att blunda för problemet, att jag inte är pinnsmal. Kanske är det så, men huvudsaken med det är att jag mår bättre när jag inte väger mig.

Jag behöver inte ha de där viktnojjorna, för jag vet ju inte hur mycket jag väger.

Därför, uppmanar jag er, tänk efter. Varför väger ni er? Ger det er något?

Om ni kommer fram till att det faktiskt gör det, så fortsätt gärna att väga er, men kommer ni fram till att det inte alls ger er något. Så sluta med det. Varför fortsätta med något som inte ger er något, utan istället bara ger er mer press på er själva?

För det viktiga är inte hur mycket du väger, det viktiga är att du mår bra.

Johanna