Känner du någon med en ätstörning? Är du kompis, syskon eller på något annat sätt nära någon som drabbats av en ätstörning? Här hittar du tips om hur du kan stötta och själv få stöd.
Sara: Jag var omgiven av smalisar Sara ville gå direkt från barn till vuxen, men så blev det inte. Undertiden fick hon ätstörningar.
Sara: Jag kämpade emot men jag visste inte vad jag ville Sara fick ätstörningar i tonåren. Om det har hon gjort en serie här på Tjejjouren.se.
Anonym: "Jag skäms för alla smutsiga ord jag säger till henne" Ett inlägg om att försöka hjälpa någon med ätstörningar - och samtidigt spy själv efter varje måltid.
Tea: "Det handlar inte om mitt midjemått, utan om min egen självbild" Tea skriver om att titta sig i spegeln och känna sig äcklig.
Anonym: "Alla kommentarer om hur snygg och smal jag blivit gjorde att jag fortsatte" Ett inlägg om att sitta i väntrummet och vicka maniskt på tårna för att bränna några extra kalorier.
Emily: "Kläderna passar inte, trycket inifrån ökar" En bloggdikt om att tyna bort och likna mer ett spöke än sig själv.
Anonym: "En onsdag såg jag i spegeln att min mage inte var helt platt." Ett inlägg om att inse att det inte är kroppen det är fel på utan något där innanför.
Anna Sofia: "Varje dag är en kamp för att tänka: okej, jag är inte pinnsmal, men jag är inte ful för det!" Ett inlägg om att hitta massa fel, men hitta något på kroppen att gilla ändå.
Emilia: "Jag är rädd att andra ska tro att jag kan klara mig alldeles själv" Ett inlägg om att vara rädd för glass, idrottslektioner, en t-shirt eller en speciell siffra på vågen.