Det är så att mina föräldrar är skilda. De har vart det sen jag var 6 år och nu så är jag 15. De slutade inte upp så bra och jag har inte bott hos pappa på typ 4 år nu. Han drack och stack ut på kvällarna för att träffa kompisar. Det har vart tider då vi inte träffats på ett halvår, och vissa gånger så har vi träffats upp till 3 gånger per månad. Jag har inte heller sovit över hos honom på några år.
Jag bråkade med honom för några månader sen och efteråt så snackade vi om hur vi kände om allt. Han dricker inte längre och har förändrats mycket och det är bättre mellan oss nu. Jag fick i present av honom att vi skulle köpa mjukisbyxor till mig, och igår var dagen som vi gjorde det. Jag har tänkt länge på ifall jag nån gång vill sova över hos honom men mamma har alltid sagt saker som "men vill du det?" "Han ska inte pressa dig" "Du vet ju hur det har vart innan" och så. Och jag vet att hon är emot att jag och min bror ska sova där. Jag har alltså hoppat över att sova där för hennes skull, för att jag vet att hon inte trivs med att vi sover där, trots att vi gör det. Jag nämnde lördagsmys till pappa och han frågade om jag ville sova över. Jag sa kanske, men senare på kvällen igår så sa jag ja. Så jag sov över till idag. Det var jättetrevlgt och jag är glad attjag gjorde det. Nu är jag hemma hos mamma igen och det är mors dag. Jag hade tänkt att köpa en brödlåda till mamma, men pappa sa att han hade en fin som han aldrig använt. Han sa att jag kunde få den, och jag blev ju glad för den hade kostat 499 (trots att han vunnit den, men ursprungliga priset var 499) . Jag skulle ju ändå ha köpt en brödlåda så jag tyckte inte att det gjorde någon skillnad. Plus att den är jättefin. När jag kom hem till mamma så gav jag den till henne och hon såg jättebesviken ut. Jag frågade varför, då svarade hon "jag vill ju inte ha en från honom". Och när jag sa att jag ändå skulle köpa en och att den var från mig så sa hon samma sak. Vad skulle jag göra, inte ta emot den och sen köpa en för 500? Jag mår jättedåligt över det här, för jag trodde inte att hon skulle ta det så allvarligt. Hon skulle ju inte brytt sig om det var nån annan jag fick den av :(
Svar
Hej,
Vad modigt att du skriver till oss på tjejjouren om dina funderingar. Du berättar att dina föräldrar är skilda och att du under flera år inte har bott eller sovit över hos din pappa på grund av att han drack. Vidare berättar du att du och din pappa hade ett bråk men att ni senare snackade igenom allt och berättade hur ni kände. Du skriver att han nu har slutat att dricka och har förändrats samt att allt är bättre mellan er och att du länge har funderat på att sova över hos honom men inte har gjort det för att din mamma är emot det. Du berättar att du till slut sov över hos honom och hade jättetrevligt och att du fick en brödkorg av honom som du sedan gav till din mamma i morsdags-present. När din mamma fick brödkorgen berättar du att hon såg jättebesviken ut och sa saker som gjorde dig ledsen och du skriver att du mår jättedåligt över detta.
Först och främst vill jag säga hur härligt det är att läsa att du och din pappa har hittat tillbaka till varandra. Du är verkligen modig som pratade med din pappa efter ert bråk och att du vågade berätta hur du kände inför allt. Jag förstår varför du tog emot brödkorgen från din pappa och som du säger så hade din mamma nog inte brytt sig om du fått den av någon annan. Att ha skilda föräldrar kan ibland vara jobbigt och tyvärr så är det lätt att en hamnar i mitten när ens mamma och pappa inte kommer överens. Det är inte ok att din mamma får dig att känna dessa känslor. Som jag tolkar ditt mail så verkar du trivas väldigt bra med att ha fått tillbaka din pappa i ditt liv men att du håller igen för din mammas skull. Vad tror du om att prata med din mamma om hur du känner inför allt med presenten och pappa så att ni kan reda ut det. Att berätta för henne att när hon säger sådana saker så blir du sårad och ledsen? Oftast hjälper det väldigt mycket att prata om sina känslor och få säga dem rakt ut istället för att stänga in dem. Precis som du och din pappa gjorde, för visst funkade det? Om du inte känner dig riktigt redo att prata med din mamma om hur du känner är ett tips att först skriva ner alla dina känslor och vad du vill säga, och sen öva på en kompis eller framför spegeln. Om du inte alls känner för att prata med din mamma så är ett annat tips att skriva ett brev till henne där du berättar hur du känner och sen be henne läsa det i lugn och ro när hon är ensam. Hur låter det? Det kan också vara till stor hjälp att prata med någon som du känner dig trygg med om allt som har hänt, som t.ex. kuratorn på skolan, en lärare, en kompis eller din bror.
Jag hoppas att du känner att du fått svar på dina funderingar, annars är det bara att skriva till oss igen eller gå in på vår chatt och chatta med oss.
Ta hand om dig <3
/Tjejjouren.se
