Hej! Först vill jag bara säga, tack för att ni som jobbar på tjejjouren finns... när jag har mått som sämst eller haft frågor så har jag alltid kunnat vända mig hit och jag uppskattar den möjligheten extremt mycket.
Anyway... Jag är 15 och har ett växande problem. Jag har en crush på en av mina lärare. En stor crush. Han är typ 26-ish och en underbar person. Jag och min kompis har alltid varit lite extra stökiga och bubbliga på hans lektioner, inte så mycket så att vi stör, men han märker oss och säger till oss (ofta så skämtar han eller skrattar samtidigt, han blir aldrig irriterad på oss på riktigt, men ändå på ett professionellt lärar sätt).
Jag har mått sådär i skolan senaste året, och har känt mig ganska nedstämd och har haft svårt att ens gå på vissa lektioner, men trots det har jag fortsätt att vara ganska bubblig och iallafall temporärt glad på hans lektioner, mer och mer för att få hans uppmärksamhet.
Om jag går från en av hans lektioner utan att ha pratat med honom så känner jag mig ledsen... och nu när en av mina kompisar ska flyttas över till hans klass så känner jag mig allt mer svartsjuk. Jag fantiserar också om honom hela tiden.
Det känns pinsamt och dumt att jag känner så här, speciellt eftersom han är så mycket äldre... men det går liksom inte att får stopp på det. Jag vet att detta skolår kommer bli tufft för mig, och att behöva försöka hantera massa komplicerade, obesvarade känslor känns ännu tuffare. Har ni något råd på hur jag ska hantera detta? (Även om ni inte har det så är det ändå skönt att kunna skriva av mig till någon... så tack igen.)
Svar
Hej och tack för din fråga!
Åh vad kul att du gillar Tjejjouren.se! Vi är väldigt glada över att vi kan hjälpa dig när du har frågor och funderingar.
Du skriver att du har en crush på en av dina lärare. Du tycker det känns pinsamt och dumt för att han är 26 år gammal. Du blir också ledsen om du inte pratar med honom, och du är lite svartsjuk på din kompis som ska flyttas över till hans klass. Du skriver också att du har mått lite sådär i skolan den senaste tiden, och att du har känt dig nedstämd. Har jag förstått dig rätt?
Först och främst vill jag säga att du inte behöver tycka att det du känner är dumt eller pinsamt. Inga känslor är dumma, och känslor går ofta inte heller att styra. Även om en kanske ibland kunde önska att det gick, eller hur?
Kärlek och förälskelse är inte alltid härligt och underbart. Ibland gör det ont. Det har nog de flesta varit med om. Och du verkar beskriva det som just det, att du tycker det är lite jobbigt. Och att det gör lite ont. Det är svårt att svara på hur du ska hantera det, känslor är ofta kluriga. Men som du skriver, ibland kan det kännas bra att bara få prata med någon om det.
Att få känslor för en lärare tror jag kan vara ganska vanligt faktiskt. När en som du, är mitt i puberteten händer det också mycket i kroppen. Det kan vara svårt att hänga med när kroppen går från att vara barn till att bli vuxen. Du kanske kan få utlopp för dina känslor genom att skriva av dig? Att du har en bok som bara du har tillgång till, där du kan skriva om allt du känner. Det kan vara så skönt att bara skriva av sig, även fast ingen annan än du kommer att läsa det. Eller vad tror du att du skulle behöva för att må bättre?
Du skriver också att du har haft det jobbigt i skolan ett tag. Och att kommande året också kommer att bli tufft. Nu vet jag inte vad det beror på, men kanske finns det någon du kan prata med om det? För jag tycker det låter som att du ändå vill klara av skolan, vilket såklart är bra! Kanske finns det någon förälder du kan be om hjälp, eller en kurator på skolan? Tillsammans kanske ni kan lägga upp en plan för hur ni ska gå till väga.
Hur som helst är det superbra att du hör av dig och bollar dina tankar med oss. Fortsätt gärna att göra det.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren
