Hej, jag och min kille har varit tillsammans i ca 4 år! Vi har haft bra perioder i vårt förhållande men även dåliga. Problemet är att jag vet inte vad jag vill längre. Känner mig lite osäker. Eller har känt mig osäker ganska länge om jag ska vara helt ärlig. Känns som om att känslorna börjar dala. Känner inte lika starkt för honom som förut. Jag saknar inte honom när vi är ifrån varandra. Snarare tvärtom, tycker nästan det är skönt att få vara lite själv utan honom. Och jag är sällan sugen på sex. Dessutom så har jag väldigt lätt för att bli irriterad och störa mig på honom. Nästan varje dag känns det som. Allt från stora saker till små saker. Det är också en faktor till varför känslorna börjar dala. Det är ju svårt att hålla gnistan uppe när man går runt och är irriterad på en person hela tiden. Dessutom har han en del egna problem som också påverkar vårt förhållande. Till exempel har han problem med sin ekonomi, vilket gör att jag får betala ganska mycket. Han är svartsjuk, dubbelmoraliskt och mycket ska vara på hans villkor. Han vill heller aldrig träffa min familj eller vänner, vilket gör mig väldigt ledsen. Han har också ett dåligt ölsinne och blir sjukt jobbig och irriterande (enligt mig) när han börjar dricka. Så fort han dricker alkohol så slutar det med att han är uppe hela natten och krökar, och tyvärr är det nog droger inblandat också. Är 90% säker på det. När jag rabblar upp dessa problem för mig själv så känner jag bara nej. Hur orkar jag vara tillsammans med honom? Dessa problem har alltid varit och jag blir så less. Kan ibland nästan skämmas över honom för mina vänner/familj för hans beteende.
Jag brukar dessutom fantisera hur skönt det vore att vara singel. Inte anpassa sig efter någon annan och göra precis som du själv vill. Det händer att jag tänker på andra killar till och med.
Vi har ju såklart bra stunder också och jag älskar honom men det känns som om att det negativa tar över hela tiden. Men varför gör jag inte bara slut? Vad är det som stoppar mig? Är det för att jag fortfarande älskar honom och tror på oss? Känns typ som att jag inte ”vågar” göra slut. Jag är en person som har väldigt svårt att prata om mina känslor och säga vad jag tycker, så detta tar emot mig som person så sjukt mycket. Det känns som om att jag väntar på ett bra tillfälle att göra slut, men det händer aldrig ändå.
Juste vill tillägga att vi bråkade för ca 2 månader sedan och då gjorde jag i princip slut, men det slutade med att vi blev tillsammans igen någon timme senare...
Svar
Hej!
Vad modigt att du vänder dig till tjejjouren med dina funderingar, särskilt eftersom du berättar att du har svårt att prata om dina känslor. Du beskriver att du är osäker på dina känslor för din kille och att du går i tankarna att göra slut av olika anledningar. Du ifrågasätter även hur du orkar vara tillsammans med honom. Eftersom du och din kille har varit tillsammans i några år är det därmed vanligt att ett sådant beslut inte tas utan funderingar.
Du berättar att ni har fina stunder ihop men även att han gör dig irriterad och att du stör dig på honom. Du berättar även att han har dåliga vanor som han alltid haft. Du nämner däribland att du betalar för honom, att han är svartsjuk och inte blir sitt bästa jag när han dricker alkohol. Du nämner även att du misstänker att han brukar droger. Det låter som att du har funderat mycket på detta och eftersom dessa vanor är negativa så kanske de inte går i linje med dina värderingar och hur du tycker att man ska vara och bete sig mot varandra i en relation. Hade han tyckt att det var okej om du betedde dig som han gör? Du förtjänar att vara med någon som behandlar dig väl, det gör alla.
Du nämner att du inte vet om du vågar göra slut med honom. Hur kommer det sig att du känner så tror du? Handlar det till exempel om att du är rädd för honom, rädd att han ska bli ledsen eller handlar det om dina egna känslor? Man ska inte behöva vara tillsammans med någon för den andres skull och man måste sätta sig själv först och tänka på vad som är bäst för sig själv. Om det känns läskigt att göra slut kan du ta hjälp av en vän eller någon annan anhörig som står dig nära.
Du beskriver hur du skäms över din kille inför dina vänner och din familj. Har du funderat på vad det är du skäms över? Ibland kan det hjälpa att försöka se på situationen ur någon annans perspektiv. Har du berättat för någon i din familj eller vänner om hur du känner? Något som du också kan fundera över är vad hade du gett för råd till en vän som var i en liknande situation som du?
Ta hand om dig och hör av dig om du har ytterligare funderingar.
/Tjejjouren.se
