Hej, först och främst så vill jag bara skriva att jag älskar min pojkvän över allt annat i hela världen. Jag är så kär i honom och han är bäst! Men ibland när jag är med honom (och med hans vänner och familj) kan jag ibland känna att jag inte får någon luft. Samtalsämnen vi diskuterar om med hans familj ska nästan alltid handla om honom. Han står alltid i centrumet. Det är ofta saker som diskuteras som jag inte kan relatera till också, vilket gör att jag bara sitter helt tyst i flera timmar och lyssnar. Sedan är han en person som är väldigt duktig på att prata så han ska alltid prata mest och högst. När man själv väl säger något känns det som om att han och ingen annan lyssnar. Jag blir nästan ledsen ibland av att det aldrig är några ögon på mig när jag är med honom. Allt ska handla om honom. Det har nästan gjort att det han tycker och tänker betyder mer än det jag känner. Typ att det ska vara på hans vilkor. Egentligen kanske det bara är att ta mer plats men jag känner mig nästan patetisk ibland. Vill lixom inte tappa bort mig själv. Är egentligen inte en tyst person eller blyg över huvudtaget, men känner mig så liten ibland.
Svar
Hej!
Vad bra och modigt att du skriver till oss på tjejjouren om dina tankar och funderingar! Du berättar att du har en pojkvän som du är kär i och älskar, vad härligt! Men du uttrycker även att du ibland känner det som att det alltid är din pojkvän som står i centrum när ni umgås med hans familj och vänner, och att det känns som att hans tankar och åsikter betyder mer än dina. Du skriver också att du kan bli ledsen för att det känns som att du inte blir sedd och att varken han eller någon annan lyssnar på vad du har att säga. Jag tänker att det inte är något konstigt i att du känner såhär, då människor har ett behov av att bli bekräftade och sedda. Det är något som alla människor har lika stor rätt till. Har du försökt prata med honom att du känner såhär? Känner du att det är något du skulle kunna göra? Ibland är en inte medveten om att det en gör sårar någon annan, och det är möjligt att han inte inser att du känner dig förbisedd och ledsen.
Du skriver även att du skulle vilja ta mer plats och att du egentligen inte är tyst eller blyg. Du känner också att du kan ha svårt att relatera till vissa ämnen och att du därför blir att sitta tyst. Jag tänker att det är vanligt att känna sig olika mycket säker och vågar mer eller mindre i olika sammanhang. Det kan även handla om hur bekväm en känner sig i det sammanhanget. Om en känner sig trygg kan det vara lättare att stå på sig och även våga ta mer plats. Det är inte alltid lätt att veta vad en ska säga, särskilt om en känner att det är svårt att relatera till ämnet. Vet du något du kan göra för att du ska känna dig tryggare och mer bekväm i dessa sammanhang? Återigen, är det något du kan prata om med din pojkvän, om att du känner såhär? Då kan ni kanske tillsammans hjälpas åt för att du ska våga att ta mer utrymme? Du skriver att du inte vill tappa bort dig själv och jag tänker att det är bra att du tar dina känslor på allvar och vågar berätta om det här, det visar att du vill skapa en förändring! Du är värd att må bra, du är meningsfull och har lika stor rätt att ta plats som din pojkvän!
Jag hoppas att detta svar kan vara till en hjälp, och jag vill återigen säga att det var väldigt bra att du hör av dig till oss på tjejjouren. Tveka inte att höra av dig igen om du har fler frågor! Ta hand om dig och kom ihåg att du är värdefull!
/Tjejjouren.se
