Hej! Jag mår inte så bra för tillfället... sjuan var det värsta skolåret till mig. Tidigare hade jag ÄLSKAT att gå till skolan, men det gör jag inte mera. Samtidigt så är jag rädd att jag har panikångest eller nåt liknande, nämligen; allt började dagen efter vinterlovet. Jag skulle till skolan men min buss var otroligt sen. Tanken att bli sen fick mig att skaka, fryssa, få hjärtklappning, gav illamående, svårt att andas och tryck över bröstet. Jag ville bara bort därifrån... Jag ville inte heller ha presentationer framför klassen (vi är 13 pers. + jag) eftersom det gav mig stress i flera dagar, om inte till och med veckor o förväg.
Svara ville jag inte heller på lektionerna efterslm jag var rädd att säga fel.
Jag var några gånger hos kuratorn men till sist ville jag inte mer så jag hittade på en massa ursäkter varför jag inte kunde komma. Jag skämdes över hur jag mår.
Jag skrev mitt sämsta prov hittills nu på sjuan. Jag fick 7.5 eftersom jag var mycket stressad den morgonen. När vi sedan fick ut proven och jag såg mitt resultat så fick jag panik. Jag kunde inte kontrolera mig och jag fick samma saker som då på bussen, på presentationer och om jag svarade fel.
Nu har jag haft sommarlov lite på en vecka. Men jag stressar redan nu på skolan, 9 veckor före jag börjar... under sommaren ska vi samla in 20 växter nör de blomnar och jag tror att jag har missar några blomningstider. Arbetets vitsord kommer motsvara ett biologiprov. Jag kommer inte få fulla poäng, och jag grät massor över det... Jag årkar inte må såhär...
Svar
Hej! Tack för att du hör av dig till oss på tjejjouren.
Du skriver att du mår dåligt och känner mycket oro och ångest. Du verkar själv koppla ihop detta med skolarbetet och den prestationsångest du känner inför det. Du skriver att du tidigare älskat att gå till skolan men att det nu är förknippat med oro och stress.
Du skriver att du är rädd att du har panikångest eller liknande efter att du började frysa, få hjärtklappning och svårt att andas. Jag tänker att det du beskriver kan vara panikångest. Du kan läsa mer om panikångest på UMO:s hemsida (länk nedan).
Du skriver att du får panik av att få ett provresultat som är lägre än det du vill ha eller att svara fel på en fråga. Du är värdefull oavsett hur du presterar i skolan och du förtjänar att må bra. Ditt välmående måste komma först.
Du beskriver känslor inför skolan som gör mig bekymrad. En ska inte behöva känna så som du gör inför någonting i livet, och framförallt inte inför någonting man innan tyckt varit roligt. Är det någonting som förändrats i skolan eller någon annanstans som har gjort det svårt för dig?
Du skriver att du gått hos kuratorn på skolan men att du sedan slutade gå dit för att du skäms över hur du mår. Det är vanligt att känna så när en mår dåligt, men samtidigt är det viktigt att du får hjälp med de problem du beskriver. Tror du det skulle kännas lättare att gå till till exempel en ungdomsmottagning? Där kan man träffa kuratorer att prata med. Kanske skulle det kännas bättre att prata med någon som inte var kopplad till skolan? Jag tänker mig att du kanske skulle kunna prata mer fritt då.
Om du har mer frågor är du välkommen att skriva till frågelådan igen eller höra av dig till oss på chatt- eller telefonjouren.
Ta hand om dig
/Tjejjouren.se
