Hej, har ingen aning om varför jag skriver hit men känner verkligen bara för att skriva av mig och att någon vill lyssna på mig. Jag är en 15 årig tjej som har mått riktigt dåligt i nästan två år snart. Det är mycket bråk hemma, då jag är väldigt annorlunda i min familj. jag har aldrig varit den mest ordningsamma och därför jämför dom mig med min stora syster, som allitd är ambitiös. SÅ denna termin tog jag tag i skolan påriktigt och mina betyg har höjts väldgt mycket från att haft helt okej från början, men dom blir aldrig nöjda ändå och jag går i bitar. Att säga något till mamma och knappt få ett svar, men hon kan hela tiden hitta fel på mig. Jag lider även av ett skadebeteende, och när mamma har fått veta så får hon direkt och pratar med resten av min familj och berättar o hur synd jag tycker om mig själv. Därför kan jag inte berätta något för dom och det får mig också att må väldigt dåligt. Jag får även höra att jag förstör hela vår familj också, och därför har det slutat med att jag bara sitter i mitt rum för jag vill inte orsaka problem för någonhar ingen aning om vad jag ska göra!
Svar
Hej!
Tack för dina rader. Jag tycker du är jättemodig som skriver tlll Tjejjouren.se.
Du berättar att du mått väldigt dåligt under två års tid, att det är mycket bråk hemma och att du känner dig annorlunda från de andra i din familj. Du beskriver att dina föräldrar aldrig blir nöjda och att din mamma ibland knappt svarar på tilltal. Du berättar också att du har ett självskadebeteende och när din mamma fått reda på att du skadar dig själv så säger hon detta till resten av familjen och kallar det för att du "tycker synd om dig själv". Du skriver också att du får höra att "du förstör för hela familjen" och därför håller du dig för sig själv på ditt rum.
Det är jättebra att du sätter ord på ditt mående och din situation. Du beskriver många olika saker i ditt liv som är tuffa, kanske är ditt självskadande ett sätt att hantera de känslor som detta för med sig? En del ungdomar hittar ett sätt att hantera jobbiga känslor och situationer genom att skada sig, även om det möjligen känns som en lösning ibland så leder självskadorna inte till till att du mår bättre på sikt. Ett självskadebeteende förvärras också ofta med tiden och kan vara svårt att få stopp på själv. Utifrån det du skriver tänker jag att du behöver hjälp och stöd. Någon att prata med, vad bra att du börjar med oss!
Hur ser det ut i din närhet, bortom familjen? Finns det någon vuxen eller äldre vän som du skulle kunna prata med om hur du mår och har det? Finns det kanske någon kurator, lärare eller annan vuxen som du känner förtroende för och skulle kunna prata med? Man ska inte behöva må så dåligt som du skriver att du gör. Men det finns hjälp att få. Det är många tjejer som har kontaktat oss och som har berättat om liknande känslor och situationer, och som idag mår mycket bättre.
Du får även såklart gärna skriva till oss igen, ringa eller chatta med en tjejjour. Ett förslag är att ta kontakt med tjejjouren Tjejzonen, där kan man få kontakt med en "storasyster online", alltså en äldre tjej som du kan ha regelbunden kontakt med, och få stöd ifrån. Läs mer här:http://www.tjejzonen.se/storasyster/ Vi finns här för dig.
Ta hand om dig.
/Tjejjouren.se
