Hej! Jag har under en lång tid varit inlagd och haft kontakt med bup sluten öppen och mellanvård pga självskada/självmordsförsök, jag har berättat en gång om Bulimi fast då satte de bara in medicin och matschema under slutenvården och sen sket de i det totalt, nu är jag utskriven igen och de har aldrig ens nämt ätstörningarna! Det blir bara värre och värre men jag vågar inte säga något till dem eftersom de inte kommer ta det på allvar eftersom jag inte ens är smal nog för att ha en ätstörning, jag vill ha hjälp men jag vet inte hur jag ska göra, jag har försökt berätta men varje gång så liksom fastnar det i huvet bara och jag säger det aldrig. Jag hatar mig själv för allt dethär med att jag inte ens klarar av att berätta!

Hej!

Tack så hemskt mycket för ditt mail. Du berättar att du har bulimi, men att när du har varit i kontakt med vården och varit inlagd för självskada och självmordsförsök, så har de inte gett dig tillräckligt med hjälp för ätstörningarna. Och nu när du blivit utskriven så har de inte ens i den fortsatta kontakten nämnt ätstörningarna. Det låter ju jättejobbigt att du upplever att du inte fått den hjälp du behöver. Jag tänker att det är viktigt att få känna att man blivit lyssnad på och att en fått stöd och vård för de problem en har inom vården. Du skriver att det är svårt att ta upp det här, att det bara fastnar i huvudet- och du skriver att du hatar dig för det. Det kan ibland vara väldigt frustrerande och svårt när en inte kan kommunicera det en vill säga- och jag förstår att det är en jobbig situation för dig. Men du har ju vågat berätta om det här i det här mailet till oss! Det är starkt gjort av dig. Tror du att du skulle kunna kommunicera med din vård/psykiatrikontakt på samma sätt, genom attt skriva? Jag tänker att många inom vården är vana vid att vissa ämnen är svåra att prata om.

Jag tolkar det också som om att du upplever att dina ätstörningar blir värre och att du vill ha hjälp- och det är ju jättebra. För många är det ett stort steg att förstå att man behöver hjälp och har rätt till det! Det är klart att du ska få hjälp så att du ka må bra och trivas, både i din kropp och i din själ. Jag förstår det som att du redan har en kontakt inom vården/psykiatrin och ett förslag är ju att du försöker att kommunicera till dem hur du känner och att du behöver mer hjälp. Och om inte de kan hjälpa dig, finns det någon annan vårdenhet du kan söka dig till? Om du bor i Stockholm så finns det en ätstörningsklinik som heter SCÄ, som har bra medicinsk och psykologisk hjälp mot ästörningar. http://www.scfa.se/about/index.html  För att få komma dit behöver en remiss, så det är inte säkert att man får komma dit. Om du inte bor i Stockholm så kanske det finns andra specialiserade ställen i din stad. Kanske kan du hitta på google eller genom att fråga den vårdkontakt du har nu?

Det kan vara jättebra att få specialistvård, av någon som är utbildad inom ämnet. Men det kan också vara skönt att prata med folk utanför vården. Och det är ju jättebra att du skriver till oss här :) Har du någon omkring dig som du har förtroende för och som du tror kan stötta dig i detta? Det kan vara en vän, en lärare eller kanske någon i familjen. Du får såklart jättegärna fortsätta skriva till oss, eller komma och chatta på vår chatt på måndagar eller onsdagar. Tjejzonen.se har också stödverksamhet och de är specialiserade på ätstörningar och har en chatt på nätet. Tror du att det kan vara ett stöd för dig?

Det är superviktigt att du får hjälp med det här- och jag tycker du är stark som sökt hjälp tidigare och berättar om det här nu i detta mail. Jag tror att du har kraften att kräva den hjälp du har rätt till! Du får jättegärna höra av dig till oss igen om du behöver mer stöd och råd.

Ta hand om dig

/Stockolms Tjejjour