Hej Jag har tre frågor till er jag hoppas att ni kan svara på1 Jag gillar en klädstil som heter Lolita, men min mormor och min pappa (mina föräldrar är skilda och min mamma har varit i Thailand hon kom hem igår) tycker att stilen är för "utmanande för en tolvåring". Jag älskar stilen och håret och sminket som hör till, med de vill att jag ska vara "normal" och ha på mig "normala" kläder och så, men det vill inte jag! Jag har inte berättat för min mamma men hon hatar sånna lite speciella stilar. Jag vet att hon kommar att förbjuda mig att ha sånt. Men jag gillar kläderna, och de låter mig inte köpa sånt! Jag vill bestämma över mig själv!2 Jag blir ofta deprimerad utan anledning och jag får jätteont i magen då. En viss del beror på att min mamma vill att jag ska vara "perfekt" och hjälpa till med allt. Samma sak hos pappa. Jag vill flytta hemmifrån! Jag är bara tolv och går i femman, men jag vill verkligen! Jag vill flytta till en storstad och bo så. Det närmaste en släkting bor en storstad är Trollhättan.3 Jag vill visa folk (alla alltså) att jag mår dåligt. Jag vill börja röka och dricka. Jag har skärt mig nåra gånger. Jag äter så lite som möjligt just nu.Har ni nåra tips om hur jag ska kunna göra detta? Jag vill inte höra "det är farligt att röka och dricka, alla tolvåringar vill flytta hemmifrån, man ska lyssna på sina föräldrar!" för jag VET det! Men jag är seriös. Mitt liv är som en soppa och jag vill reda ut det. Snälla svara fort, skulle vara väldigt tacksam för det.
Svar
Hej och tack för ditt mejl till oss. Vad tydligt och bra du beskriver din situation. Jag ska försöka bemöta dina frågor utifrån lite olika sätt att tänka. Det som jag tycker låter allvarligt när du berättar om ditt liv är att du på olika sätt försöker skada dig för att någon ska upptäcka att du inte mår bra inuti, och att allt känns rörigt och superjobbigt. Att inte äta sig mätt, och att skära sig är som du redan förstår väldigt dåligt för både kroppen och själen. Jag tänker att det där orosmolnet och jobbiga tankar behöver komma ur dig på andra sätt. Gillar du att skriva? Ett helt annat sätt att uttrycka sina känslor är att skriva, göra musik, dansa, spela teater. Ganska många unga använder just de sätten att uttrycka svåra och starka känslor. Det kan kännas väldigt befriande Du verkar gilla det här med kläder och olika sätt att uttrycka känslor och vem du är, och när en spelar teater är det just det som kan kännas väldigt roligt.
Jag tror också att du behöver få uttrycka dina känslor och sätta ord på allt som känns tillsammans med någon annan. Det kan vara genom att chatta med en stödperson eller prata med någon på plats. En av våra tjejjourer som heter Tjejzonen har olika stödpersoner som kan chatta med unga tjejer. Du hittar mer information om dom här: http://www.tjejzonen.se/fortjejer/stod-att-fa/ det är verkligen värt att prova! Där kan du få en chatt storasyster tex, som du kan ha lite längre kontakt med.
Ett annat sätt att dela med sig av sina känslor är att prata med skolkuratorn. Har ni någon sådan på er skola? Det är superviktigt att du inte går runt med alla de där känslorna själv.
När du berättar om din relation till din mamma och pappa och att du vill flytta hemifrån så förstår jag på dig att det känns pressat. Du upplever inte att du får vara som du vill. Det kluriga när man är 12 år är ju att föräldrarna fortfarande bestämmer mycket över en. Men det är samtidigt jätteviktigt att dina föräldrar lyssnar på dig och dina behov. När du berättar om dina kläder som du vill bära så tänker jag att ni kanske kunde sitta ner tillsammans din mamma och du och prata om det? Det är jättebra att göra det när ni inte är osams utan någon dag när det känns okej. Kanske ni skulle kunna kompromissa lite båda två. Du kan kanske välja en kjol som är lite längre, inte ha jättemycket smink utan minska ner på något osv. Om dina mamma just är orolig för det där med utmanande kläder så kanske det skulle kännas bättre. Samtidigt är det viktigt att du får vara den du är tänker jag. Det här är ju inga lätta saker, men jag tror att det är viktigt att ni pratar i lugn och ro och att ni möts på något sätt.
Du berättar också att du har krav på dig att vara perfekt. Att göra allting rätt. Det låter svårt. Ingen människa är ju sådan. Och vad innebär det egentligen att vara perfekt? Det är inte meningen att du ska ha ont i magen och bli deprimerad av hur det är hemma. Skulle det fungera för dig att säga: "Nej, jag vill inte göra det där nu, jag behöver göra andra saker. När du säger sådär får jag ont i magen och känner mig dålig!". Tyvärr så är det ju väldigt svårt att flytta hemifrån när en är 12 år. Men jag är helt övertygad om att det kan bli mycket bättre för dig hemma om du får känna att dina föräldrar kan kompromissa lite, och att du får sätta ord på den där "soppan" som du så bra beskriver.
Det är skönt att släppa ut sina känslor och få sätta ord på dom, fortsätt med det tycker jag. Och det här är en jättebra början att du har skrivit till oss. Verkligen modigt och klokt av dig.
Jag tror på dig, och hoppas att det här svaret gav dig lite nya tankar och kraft. Ta hand om dig, det är du värd!
/Tjejjouren.se
