svara tack!

hej tjejjouren, tack för en bra sida, älskar att gå igenom era kategorier i tjejguiden och tack för att tjejguiden finns! Jag är en 14 årig tjej och jag vill dela med mig lite här, för jag är en sån som älskar att hjälpa andra människor. eftersom att jag själv har haft det svårt och kämpat under hela mitt liv. jag har alltidstått nära 4 killkusiner och en tjejkusin, jag har en kusin som gett mig så fina barndomsminnen och han är 7 år äldre än mig. Han var sm min egen storebror. Han hade problem sen tonåren, han började med droger, brott och gick med i gäng. Hans liv kretsade mot de kriminella kretsarna och han hade på andra sidan familjeproblem så min mamma som e hans faster blev som hans egen mamma och han bodde hemma hos mig. hans syster bodde också hemma hos mig, deras familjeproblem blev större och deras föräldrar skilde sig. han började med allt större brott och han var17 år då han blev fängslad i ett ungdomsfängelse i 2 veckor. Året var 2008 då jag senast träffade honom, och år 2009 i januari blev han fängslad för mord. Jag var alltså 11 år, mådde skit och jag grät varje natt, tyvärr var det så. Jag rökte ibland, för mitt första bloss var ett halsbloss och det tog bort saknaden när det smärtade till och jag börja hosta, så därför fortsatte jag då och då. När jag fyllde 12 år blev allt kaos, sommaren 2009 och mitt liv var knas då båda mina systrar hade lämnat mig. Jag var ensam ochjag mådde ännu dåligare, brukadeskära mig men rädslan till att skära mig fick mig att sluta, så tacksam för den rädslan. jag tänkte mycket på självmord och saknaden efter många var stor, min pappa hade svikit mig, skilde sig och gifte om sig med den kvinnan som han hade innan min mamma, jag har 6 halvsyskon från pappas sida. Men hur som helst, grät varje natt och mådde inte bra, jag var sviken, mina båda två kusiner hade lämnat mig ochmånga andra. men sen kom vändningen, blev tonåring, 13 år och sommar 2010, jag hade börjat skriva brev med min kusin och han hade förklarat lite saker som fick mig att känna mig mindre sviken. började hagstadiet, och ja allt drama hahah, har alltid varit den tjejen som varit bra på att bråka och mycket drama och bråk har 7:an gett mig, hahah. men iaf, jag var ändå en glad tjej och det var det som jag blev. Min kusins syster var också som min egen. Men hon hade också lämnat mig utan ett hejdå. I februari 2012 sågs vi och pratat och jag känner mig inte sviken längre, vårt möte var en bra återförening och jag är stolt över henne som nu bor i Los Angeles och studerar :) Men min kusin i fängelset, jag saknar honom, men vi har inte kontakt längre tyvärr. Han kommer ut om några år men saknaden är stor och jag har så många obesvarade frågor. Jag har berättatlite kortfattat nu, livet har inte varit så lätt men jag har klarat mig, ENSAM. Jag är en sorts av en ensamvarg, jag håller mycket innom mig men det är bra. För jag kämåar alltid för ett bättre liv och jag är så otroligt stark. jag har klarat så mycket under mina bara 14 år ensam. Det där med rökningen så håller jag fortfarande på med det tyvärr, kan bli 5 ciggaretter i månaden,det är inte så mycket men tack vare min starkhet så kan jag verkligen säga ifrån det, snart kanske jag slutar helt. åh, de så mycket jag vill att ni ska veta, men vad jag vill komma fram till med det hela är att LIVET BLIR BÄTTRE, och det har jag bevisat. Tack för att ni läste lite av min lilla story, det finns så mycket kvar o dela med mig men jag slutar här för att inte skriva en bok om de hela. bye