Jag läste här på tjejjouren om ätstörningar och om anorexia. En del av punkterna passar in på min känner jag, och det gör mig lite orolig. Jag har lite viktfobi, jag känner mig fet fast jag egentligen inte är riktigt så fet som jag känner mig, jag har blivit fixerad vid mat(räknar ca kalorier och äter inte pasta, potatis och ris, istället grönsaker), jag vill undvika att äta så många måltider jag lyckas och orkar med att undvika, i natt kunde jag inte somna på flera timmar och upptäckte till slut att det berodde på att jag var hungrig(men då gick jag och åt en macka), och jag har dålig självkänsla. Jag är ca 176-177 cm lång, och väger några kilo över 60. Jag känner mig tjock eftersom att min mage inte är fast och mina lår har blivit tjockare än vad dom var förra året (då åt jag verkligen inte mycket och var mycket smalare, men ändå vägde jag 62 kilo) min mens har även försvunnit, och jag har inte fått den på ca 3 månader om inte mer! jag har haft lågt blodtryck i flera år, men nu senaste året har det blivit värre, och jag besökte doktorn som sa att det var för att jag är så lång, men enligt er är det också ett tecken på anorexia. Så jag undrar bara vad ni tycker om allt detta, och kan jag ha anorexia, eller en början på det? Jag är 15 år förresten! Tacksam för svar så snabbt som möjligt :)
Svar
Hej Angelika och tack för ditt brev!
Det är jätteviktiga frågor du tar upp och liknande tankar kring sin egen kropp är inte ovanligt i din ålder. Men du berättar hur du mår dåligt över de tankar du har och säger att du upplever en "viktfobi". Dessa tankar och känslor ska du ta på största allvar. Ätstörningar kan se olika ut och är jobbigt, allvarigt och kan vara farligt för kroppen. Har du pratat med någon om dina tankar och vanor? Det kan kännas bra att prata med en kompis eller förälder, så att du inte känner dig ensam med dina tankar. Det kan finnas flera anledningar till att mensen försvinner så som stress eller vid miljöombyten, men det kan så som du säger också vara ett tecken på att kroppen inte mår bra. Det är bra att så tidigt som möjligt få hjälp med sina ätstörningar och det är jättebra av dig att uppmärksamma hur du inte mår bra av dessa tankar och vanor du har.
Du skriver att du har dålig självkänsla. Har du funderat på hur det kommer sig? Du ska inte behöva gå runt och må som du gör just nu. Ju tidigare du pratar med någon om hur du känner, desto bättre. Det är väldgt klokt tankar du har och hur du själv uppärksammar hur din kroppsuppfattning inte alltid stämmer. Många gånger behöver unga och vuxna hjälp att reda ut sina tankar och känslor. Det finns hjälp att få på bland annat på ungdomsmottagningen, där finns möjlighet att få samtal med personer som har stor erfarenhet av ätstörningar och frågor om kroppen. Jag länkar här till UMO där du själv kan htta din lokala mottagning, gå in på umo.se och sedan kan du söka i fältet. Har du varit i kontakt med kuratorn på skolan du går? Kuratorn är också till för att ge råd och stöd kring tankar och känslor som rör kroppen. Det finns även något som heter barn-och ungdomspsykiatrin, BUP, som du kan kontakta för att få prata med någon. Om du känner för att prata vidare på chattforum, finns det här på tjejjouren.se, där du direkt kan prata med någon över chatten.
Du är jättestark och klok som tar hand om dig genom att uppmärksamma din ätstörning och det är som sagt vktigt att du pratar med någon och berättar det du har skrivit här i ditt brev.
Ta hand om dig och hör gärna av dig igen!
/Tjejjouren.se
