Fått nog!

Hej bästa sidan. Mina föräldrar har ALLTID bråkat, så länge jag kan minnas.. Det har blivit mer och mer.. Från början var det bara lite tjafs, men nu har det spårat ut totalt.Eller ja.. det spårar ur när mamma dricker vin! Hon blir sån jobbig och konstig då.. Hon dricker typ 3-4 glas vilket är alldeles för mke för henne, hon klarar icke av de. Iaf.. igår så drack hon ja.. typ 3 glas ksk.. hon somnar lätt då. Vi försökte väcka henne men hon vägrade (som vanligt när detta händer) och ville reta oss.. Pappa tvingade upp henne så hon ramla av fotöljen och då kastar hon en sko på honom.. och jag skriker sluta och går därifrån! Sen så blev mamma asarg och typ säger att han är knäpp och allting. Sen går hon å lägger sig och kallar oss knäpp och att vi är dum i huvve å allt.. Jag försöker hålla tbx tårarna.. när jag och pappa ska borsta tänderna började jag gråta.. pappa ledde in mig till deras sovrum.. mamma typ brydde sig inte först. så jag gick bara in till mitt rum. men sen kom hon och kramade mig länge och sa att hon älskar mig. sen blev allt bra.. Men jaa ikväll blev de ännu värre.. dom drack lite vin till middag.. sen var mamma å tjuvtog vin (typsomvanligt) pappa blev lite arg å ja.. dom höll på att grilla ute så då gick dom båda ut.. jag stanna kvar inne. Sen kommer dom båda springandes och pappa tar vindunken och går ut med den och mamma typ sparkar efter han och sägger massa dumäckel saker. Jag blev såklart arg och ledsen på dom men mest på mamma.. för hon höll på sådär för hon är FULL! Hon klarar ej av alkohol! Hon gjorde de förr men hon har blivit.. ja förj*vlig om ja få säga de själv! (går inte att beskriva mina känslor åååååh)) jag blir så arg och ledsen! Dom slåss och mamma skrik fula grejer.. eftersom pappa är nykter så trösta han mej.. och mamma bah liksom skiter i det.. Det känns hemskt.. jag vill ha min gamla mamma en mamma sombryr sig om en och inte väljer vin i första hand.. utan sitt barn! Ingen seriöst ingen (föräldrarna då) vet hur jag känner mig.. inte mina kompisar eller ngt.. Dom tro jag ha de så bra men nej.. inte när det är såhär iallafall! Också bråka/tjaffsa dom hela vardagar också. Det är hemskt att säga det för jag är inte en sånhär person men jag vill nästan sluta andas.. bara sluta att vara ledsen.. Mamma säger att hon hela tin ska flytta.. men gör hon de? Nä... jag blir ledsen bara av den tanken också men det skulle säkert bli bättre.. iallafall i detta läge.. TAACK om ni orka läsa allt och ge mig ett svar på vad jag ska ta mig till...

Svar

Hej!

Vad modigt av dig att skriva till oss och berätta om hur du har det hemma! Jag förstår att du känner dig både ledsen och arg, och att du känner att du fått nog. I sitt hem, och hos sina föräldrar, ska man kunna känna sig trygg och lugn, och inte behöva oroa sig över bråk och slagsmål. Det låter på din beskrivning som att du har två problem hemma hos dig. Det ena är att din mamma dricker alkohol och blir full och det andra är att dina föräldrar bråkar, skriker, säger fula saker och slåss. Jag funderar på om det hänger ihop, så att dom bara bråkar när din mamma har druckit eller om dom bråkar annars också? Jag funderar också över hur mycket och hur ofta din mamma dricker? Har du funderat över om det kan vara så att din mamma är beroende av alkohol? På din beskrivning låter det som att hon skulle kunna vara det, eftersom du skriver att hon tjuv-tar vin och att hon väljer vinet i första hand, framför dig. Att vara beroende av alkohol räknas som en sjukdom. Det låter som att din mamma skulle behöva hjälp för att sluta dricka alkohol. Jag funderar över om du och din pappa kan prata om din mammas drickande? Kanske kan ni sedan tillsammans prata med henne, någon gång när dom inte bråkar och din mamma inte har druckit? Jag tror att det är viktigt att din mamma får höra hur hennes drickande får dig att må. Det är också viktigt att båda dina föräldrar får höra hur du mår över att de bråkar så mycket.

Ibland kan man behöva hjälp utifrån, både för att få hjälp att sluta dricka alkohol och för att få hjälp att prata med varandra i familjen utan att bråka. För att få hjälp med det kan man vända sig till socialtjänsten i den kommunen man bor. I vissa kommuner finns det också grupper för barn som har föräldrar som dricker, där man träffas tillsammans och pratar. Kanske kan du prata med din pappa, och kanske även din mamma, om detta, och föreslå att ni söker hjälp? Du kan också höra av dig själv till socialtjänsten. Eller om det känns enklare så kan du börja med att prata med en lärare eller kurator, eller någon annan vuxen som du känner att du litar på. Kanske finns det någon släkting eller vän till familjen som du kan prata med?

Du skriver också att dina kompisar tror att du har det så bra hemma, och att ingen vet hur du känner dig. Det kan vara jobbigt att behöva låtsas att man har det bra och mår bra, när det inte är så. Ibland kan man behöva berätta för någon, och prata med någon, för att det ska kännas lite lättare. Kanske har du någon kompis som du litar på, som du kan prata med? Du kan också gärna höra av dig till tjejjourens chatt om du vill prata mer.

Jag tycker du har beskrivit väldigt bra hur situationen är hemma och hur det får dig att må. Jag tror att dina föräldrar också behöver förstå hur det här påverkar dig. Du ska inte behöva ha det så här jobbigt hemma, och jag hoppas att du kan vända dig till någon för att prata om det och få hjälp att få det bättre hemma! Det är viktigt att säga att det inte är ditt fel att det är såhär och att det är de vuxna runtomkring dig som har ansvar för att lösa situationen för dig så att du kan må bra. Din pappa som ser vad som händer i er familj har ett stort ansvar att göra dig trygg. Därför kanske det är bra om ni får möjlighet att prata först du och han, då kan du också berätta det som du har berättat för oss.

Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se