Jag är 18 nu och känner att jag bär på för mycket, jag har vart med om så mycket ch har ingenstans att göra av alla minnen och ebehagliga känslor som dyker upp då och då. Min pappa lämnade oss när jag var liten och det satte sina spår, sen när jag började högstadiet så var min kropp helt plötsligt inte min egna. Killarna gjorde vad dom ville med mig och det va ingen som lyfte ett finger för att stoppa dom, allra minst jag. Jag visste ju hur man hanterade sånt eftersom att det med tiden blev min vardag. Sen träffade jag en kille som utnyttjade mig totalt. Han visste att jag inte skulle klara av att förlora honom så han började begära saker av mig och fick han inte som han ville blev det inte roligt. Efter honom trodde jag att allt hade började ordna upp sig med mig, jag visste för första gången vem jag var och vad jag ville. Men då blev jag våldtagen, fyra dagar senare hände det igen och en vecka efter det dog min morfar. Detta hände nu i sommras så den här hösten/vintern har varit ett helvete och det slutade tyvärr inte där, för två veckor sedan dog en av mina närmsta killkompisar, han var den enda som visste om allt det här och nu är han borta. Jag kommer aldrig mer få se honom och imorn ska jag tillbaka till skolan och försöka vara glad och plugga. Jag klara inte det, allt det här plus att jag ligger efter i skolan. Vill bara bort, fly, försvinna nånstans.
Svar
Hej!
Vad bra att du hör av dig till oss på tjejjouren.se!
Det låter som att du har varit med om många jobbiga saker under ditt liv. Du skriver att du ska tillbaka till skolan nu och försöka vara glad och plugga.
Jag tänker att det är inte konstigt att du just nu inte orkar tänka på skolan och prestationer. Det som är viktigt nu är att du får möjlighet att berätta för någon om hur du mår. Du har varit med om flera trumatiska händelser, och det tar jättemycket energi från dig.
Det finns ingenting som säger att du måste vara glad. Man är inte alltid glad och det är tillåtet att känna precis det man känner. Att förlora någon nära är väldigt jobbigt och det tar lång tid att bearbeta en sådan sorg. Dessutom har du förlorat två nära personer till dig så det behöver också få ta tid och känslorna behöver få komma ut. Något som är väldigt viktigt att du vet om är att ingenting av det som hänt dig i ditt liv är ditt fel! Det är inte ditt fel att din morfar och din vän gick bort. Det är inte ditt fel att din pappa lämnade er när du var liten. Det är inte ditt fel att killarna på högstadiet gjorde vad de ville med dig, det spelar ingen roll att du inte sa ifrån, det är inte ditt fel. De hade ingen rätt att göra så mot dig. Samma sak gäller den killen du träffade. Han hade ingen rätt att behandla dig på det viset och det var inte ditt fel att han gjorde det.
Våldtäkterna du berättar om var inte heller ditt fel. Det är enbart förövaren/förövarna som bär skuld då de har begått en fruktansvärd handling och brott mot dig. Hur tänker du kring att anmäla de två våldtäkterna som du har varit med om? Många av tjejjourerna runt om i landet är bra på de här frågorna och kan stötta dig i en sådan process.
Det är lätt att man tar på sig skulden och funderar på ifall man själv hade kunnat göra någonting annorlunda men ansvaret ligger inte hos dig eftersom ingenting är ditt fel. Du skriver att du själv känner att du bär på för mycket. Det är inte meningen att du ska behöva bära på allting själv. Jag tror att det vore väldigt bra för dig att gå och prata med någon, t.ex. en kurator på skolan, ungdomsmottagningen eller vårdcentralen. De brukar vara väldigt bra på sitt arbete och möter många personer med liknande upplevelser som du själv har varit med om. Att ta hjälp kan kännas otäckt, men det kan vara lösningen till att du kan få möjlighet att bearbeta det du varit med om och hantera det du känner så att du slipper ha det såhär. Finns det någon i din närhet du litar på så kan det vara skönt att också prata med någon man känner, exempelvis en vän, familjemedlem eller någonannan. Dessutom kan du alltid prata med tjejjourerna. Det finns alltid någon jour öppen varje dag. Du kan läsa mer våra olika tjejjourers öppettider på www.tjejjouren.se eller direkt på http://www.tjejjouren.se/kontakta-en-jour.
Det finns också en stor kvinnojour som heter Alla Kvinnors Hus där de har ett Team för våldtagna. Man kan ringa dit även om man inte bor i Stockholm för att få prata med någon som vet hur det kan vara när man varit utsatt för sexuella övergrepp. Telefonnummret dit är 08-644 09 20.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
