Hej, jag är en tjej på 18 år och jag har fallit för en kille på min skola. Jag har aldrig pratat med honom och har egentligen aldrig riktigt lagt märke till honom förrän nu. Eftersom att jag inte känner honom så vet jag ytterst lite om honom, men han är väldigt respektingivande (han verkar vara väldigt lugn, går sin egen väg, tystlåten, men detta är bara vad jag tror) vilket gör att allt blir jobbigare. Jag har tidigare tagit kontakt med killar via nätet och i verkligheten, men nu känns det annorlunda. Jag är extremt nervös att han ska ogilla mig. Att han är mörkhyad har väl egentligen inget med saken att göra, men det gör delvis allting jobbigare för mig eftersom att jag har en pappa som ”ogillar” invandrare. Jag har därför medvetet eller omedvetet valt att inte dela med mig av mina känslor med någon annan än min bästa kompis. Har dock beslutat mig för att det inte är ett problem, det är en del av vad som gör honom så intressant :) Hursomhelst har jag en förmåga att utstråla en självsäkerhet och arrogans som inte finns på insidan vilket gör att jag skrämmer bort folk med en ”jag är bättre än dig”-attityd. Jag bestämde mig för att lägga till honom på facebook och han accepterade, men dagen efter kollade han på mig, inte snällt inte elakt, mer frågande. Jag försökte le tillbaka, men jag tror det gick sådär. Och nu vet jag inte vad jag ska göra, det finns antagligen ingen chans att jag törs prata med honom i verkligheten, och om jag gjorde det så vet jag verkligen inte vad jag skulle säga. Vi brukar sitta rätt nära varandra på håltimmar osv, men jag har fått känslan av att han undviker mig... Jag tänker på honom typ jämt, och kämpar hårt med att motverka nedvärderande tankar om mig själv, typ att jag inte duger för honom. Jag är också rädd att han kanske inte kan/vill vara tillsammans med vita tjejer, men det vet jag ju inte heller säkert... Allt har gått rätt fort och jag blir mer och mer stressad, jag vet verkligen inte vad jag ska göra, tänkte chatta med honom på facebook men han är alltid utloggad. Och jag har skrivit mail till killar förut, men det har alltid slutat dåligt. Och hur självsäker jag än känner mig hemma på kvällen så på morgonen i skolan är jag bara liten och rädd och skulle inte våga prata med honom ens om jag fick chansen. Ja jag behöver verkligen tips och hjälp! Har tidigare anat att jag lider av något slags relationsproblem, jag är attraherad när personen är långt borta, sen när den är inom räckhåll tröttnar jag och avlutar allt. Det är ytterligare en anledning till att jag är rädd att ta första steget och sen kanske behöva såra honom...Hoppas att ni kan se detta klarare än vad jag kan! :) Tack så jättemycket på förhand!
Svar
Hej!
Tack för ditt mail! Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar! Du skriver att du har fallit för en kille i din skola, som du inte känner och inte har pratat med. Du har lagt till honom på facebook och funderat på att chatta med honom, och nu är du osäker på hur du ska gå vidare och börja prata med honom. Du skriver att ni har tittat på varandra och att du då försökte le. Du berättar att du vill ta kontakt med honom, men inte vågar. Att du känner dig självsäker på kvällen men sedan när du väl är i skolan känner dig liten och rädd.
Det låter som att du redan har gjort många bra och modiga försök för att närma dig den här killen. Att lägga till honom på facebook är ett jättebra sätt att ta kontakt och att försöka chatta med honom låter som ytterligare ett bra förslag. Att börja prata med någon som man är intresserad av i verkligheten kan vara lite svårt, men ett bra tips kan vara att börja prata om något vardagligt och allmänt, kanske om något som rör skolan. Du skulle också kunna fråga honom något för att få igång ett samtal. När väl första steget är taget brukar det vara lättare att fortsätta att prata. Det kan också vara bra att tänka på att den andra personen förmodligen är minst lika nervös som man själv är, men att det brukar kännas lättare när man väl börjat prata med varandra.
Du uttrycker en oro för att han inte skulle gilla dig, att han tittade frågande på dig efter att du lagt till honom på facebook. Du skriver också att du får kämpa för att inte tänka nedvärderande tankar om dig själv, som att du inte skulle duga för honom. Vi tycker att det är tråkigt att du ska behöva ha nedvärderande tankar om dig själv, och tyvärr är det väldigt vanligt att tjejer tänker nedvärderande om sig själva. Och vi tycker att det är jättestarkt av dig att vara medveten om de här tankarna och aktivt kämpa mot dem! Det går inte på förhand att veta om någon kommer att gilla en eller inte, och så är det med alla relationer. Och du kan inte veta om du kommer att gilla honom heller än. Detta är en del i att utforska andra människor och även sig själv.
Du skriver att du oroar dig eftersom din pappa har uttryckt att han ogillar invandrare och att du därför inte vågat prata med så många om den här killen eftersom han är mörkhyad. Men du skriver också att du har beslutat att det inte spelar någon roll vad din pappa tycker, att du tycker att den här killen är intressant och att det är det viktigta. Vi tycker att det är jättebra gjort av dig att inte låta din pappas tankar styra! Det är du som är intresserad av killen och det är din ensak att välja vem du är intresserad av. Men att känna att ens val inte accepteras av familjen kan vara väldigt jobbigt. Hur tänker du kring det på längre sikt? Upplever du att du påverkas mycket av din pappas värderingar?
Du beskriver att du ibland kan utstråla en självsäkerhet som du inte har på insidan och som kan skrämma bort folk. Tyvärr är det många som skräms av tjejer som upplevs som självsäkra och tar för sig. Detta är något som finns inbäddat i många människors förväntningar på hur en tjej ska vara, att en tjej ska vara tyst och försiktig och inte ta någon plats. När en tjej sedan är raka motsatsen, så som du beskriver, är det många som blir rädda och osäkra och inte vet hur de själva ska bete sig. Att de får dig att känna dig som att du skrämmer bort dem är egentligen deras egen rädsla som de lägger på dig istället för att ta hand om den själva. Så fortsätt att ta plats och skrämma folk! Och var stolt över det! Det kan också vara bra att tänka på att människor inte bara är på ett sätt, man kan vara och bete sig olika i olika situationer, känna sig självsäker ibland och osäker ibland.
Du skriver också att du tror att du har någon form av relationsproblem, eftersom du är attraherad av personer när de är på avstånd, men när de är inom räckhåll så tröttnar du och avslutar allt. Vi tror att många kan känna igen sig i din beskrivning av att vara attraherad av någon så länge den personen är onåbar, men att så fort man börjar närma sig varandra så tröttnar den ena. Det är vanligt att känna så och det är inget konstigt med det. Det är mycket som kan kännas mer lockande när man inte kan få det än om man faktiskt kan få det. Vi tror inte att du lider av någon relationsstörning.
Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
