Hej! Jag trodde ALDRIG att detta skulle hända mig. Men jag vet att jag har en ätstörning nu. Det började med att jag bodde hemifrån och började träna på gym. Jag tänkte lite på vad jag åt och hade som mål att gå ner 3 kg. Sen när jag lyckats ville jag gå ner mer och mer. Mitt förhållande till godis var normalt förr men jag började köpa flera hg och kunde äta upp allt på en gång. Kunde inte spara längre. Efter att ha satt i mig 4 hg naturgodis upptäckte jag att jag kunde spy upp det. Sen dess fortsatte det. Jag äter stora mängder godis, snabbt, utan att njuta. Det börjar med: "jag tar bara en" sen har det slutat med hur mycket som helst och det störda är att samtidigt som jag äter så planerar jag att jag ska spy efteråt så då gör det ju inget om jag tar några till. Börjar bli rädd för mig själv. Det har hållit på såhär av och an i flera månader nu. Var utomlands för någon vecka sen med en kompis och hon är smal och har hög ämnesomsättning, jag jämför mig hela tiden med henne. När vi var där så åt vi nästan ingenting och detta vänjde jag mig vid när jag kom hem så då fortsatte det, jag gick ner och vägde tillslut 47,5 kg. Sen åkte jag och hälsade på en kompis och då spårade det ur igen, jag käkade massa godis och sen dess kan jag inte sluta. Min familj vet om mitt problem, i alla fall mamma men ändå sitter de och äter godis framför mig så att jag inte kan låta bli själv. Jag vill verkligen bara kunna äta på helgerna men det går aldrig :( Har även spytt upp mat ibland då jag räknat ut att jag ätit för mycket kalorier den dagen... jag ville verkligen försöka lösa detta själv men nu börjar jag tvivla på om jag kan det. Ska snart flytta hemifrån igen för att börja studera och hoppas att detta ska få mig på andra tankar. Finns det något jag kan göra för att hjälpa mig själv? Vill helst inte be om hjälp, det är sista utvägen.
Svar
Hej!
Vad starkt av dig att skriva och berätta om detta! Det märks att du har tänkt igenom situationen och analyserat den noga och det är inte alltid lätt gjort när man är mitt i det. Bara det att du erkänner för dig själv att du har ett problem är ett väldigt stort steg på vägen mot att må bättre. Du berättar att du ibland äter stora mängder godis och sedan spyr upp det och att du försöker kontrollera din vikt genom att räkna kalorier och sedan spy om du, enligt din definition, ätit för mycket. Du nämner att det här är ett problem som du vill ta dig ur. Du kanske kan prata med din mamma eller någon annan i din närhet för att få stöd och hjälp att antingen komma till rätta med problemet på egen hand eller om det inte funkar; söka professionell hjälp. Det är vanligt att folk i din situation behöver professionell hjälp för att kunna må bättre. Det har inget att göra med att du som person är svag eller dålig. Ibland kan det vara svårt att veta själv vad du behöver göra och det kan underlätta med tips från någon med erfarenhet av såna här saker. Det kan bland annat handla om att prata med en ungdomsmottagning eller någon annan inom vården för att få råd och stöd om hur du kan ta dig ur detta. För du kan ta dig ur detta, det har du visat bara genom att erkänna det för dig själv men inte minst att du skrivit och berättat om det! Läs gärna här på tjejjouren.se om ätstörningar om du inte redan gjort det: http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hur-mar-du/atstorningar-193. På ungdomsmottagningens hemsida kan du också läsa om hur man blir av med ätstörningar: http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/Bli-av-med-atstorningar/.
Lycka till nu och hör av dig igen om du behöver, antingen om det här eller något annat. Vi finns alltid här för dig!
/Tjejjouren.se
