Hej jag är 174cm och har på två-tre månader gått ner från ca 65 kg till 53 kg. Självklart syns viktminskningen och jag är nu mycket mer nöjd med min kropp än innan. Känner mig fin och smal, mina drag är finare och gläds av att kunna köpa kläder i xs och att alla kläder sitter mycket snyggare än tidigare. Dock har folk i min närhet börjat oroa sig för min vikt och mina matvanor, både hemma och i skolan. Jag tänker väldigt mycket på mat och kalorier. Varje dag strävar jag mot att få i mig så lite kalorier som möjligt och är väldigt noga med att inte småäta eller äta onyttigt som onödigt socker, fett eller kolhydrater. Jag skippar ibland en måltid om jag får chansen, jag kan få för mig att jag kommer gå upp jättemycket i vikt om jag äter tre måltider en dag. Jag äter helst kall mat som jag kan slänga ihop själv, till exempel sallad, yoghurt eller frukt. Jag känner att jag "lyckats" om jag går och lägger mig hungrig men att jag "misslyckats" om jag ätit för mycket, till exempel både frukost, ordentlig lunch och ordentlig middag, även om jag aldrig äter ordentligt, utan tar alltid väldigt lite. Tycker det är obehagligt att vara mätt, dessutom står magen ut vilket ger mig ångest. Jag vet att det låter mycket mer galet än vad det känns för mig, jag anser inte att jag har någon ätstörning och tycker bara det är jobbigt och irriterande och nästan pinsamt när folk påpekar något sådant. Själv känner jag att jag har kontroll och att jag ser bra ut. Men när borde jag stanna upp? Känner inte att jag kan eller vill ändra mitt matbeteende för då kommer jag gå upp i vikt, men jag vill inte heller att folk ska reagera som de gör.
Svar:
Hej Sanna!
Tack för ditt mail! Vad bra att du hör av dig till oss med dina funderingar! Du skriver att du på två-tre månader gått ner i vikt och att du nu är mycket mer nöjd med din kropp efter det. Att du tänker väldigt mycket på mat och kalorier. Att du strävar efter att få i dig så lite kalorier som möjligt och att inte småäta och äta onyttigt. Om du får chansen skippar du en hel måltid, eftersom du får för dig att du kommer att gå upp jättemycket i vikt om du äter tre måltider om dagen. Du skriver att du känner att du har ”lyckats” om du går och lägger dig hungrig och att du ”misslyckats” om du ätit för mycket. Du tycker att det är obehagligt att vara mätt, och du får ångest av att magen står ut. Du beskriver också hur människor både hemma och i skolan börjar oroa sig för dig och att du tycker att det är jobbigt, irriterande och nästan pinsamt när folk påpekar att du skulle ha en ätstörning. Du anser själv inte att du har en ätstörning och du upplever att du har kontroll och att du ser bra ut. Du skriver att du känner att du inte vill eller kan ändra ditt matbeteende eftersom du då kommer att gå upp i vikt, men du vill heller inte att folk ska reagera som de gör. Du funderar också över när du borde stanna upp.
Ätstörningar handlar inte i första hand om vikt och hur mycket man äter, utan mer om själva fixeringen vid mat och det kontrollbehov och den ångest som maten ger. Det handlar framför allt om tankar och känslor. Vi kan inte avgöra om du har en ätstörning eller inte, men flera av de saker som du berättar om kan vara tecken på en ätstörning. Till exempel att du får ångest om du tycker att du har ätit för mycket, och känner att det är viktigt att du har kontroll över maten. Tjejer med ätstörningar har problem med att äta. Ofta tänker de väldigt mycket på mat och sin egen vikt. En del går snabbt ner i vikt medan andra snabbt blir överviktiga. Ofta kan matproblematiken börja med att det har hänt något jobbigt, eller att man mår dåligt, men alla har sina egna orsaker.
Vad är det du tycker är pinsamt med att folk påpekar att du skulle ha en ätstörning? Vad väcker det för tankar och känslor i dig när folk säger detta? Tänker du att deras oro är befogad eller inte?
Du beskriver att du upplever att du har kontroll, och att du känner att du lyckats när du känner dig hungrig när du går och lägger dig. Upplever du att alla tankar kring mat och den kontroll du har tar energi och är jobbiga? Tycker du om att ha kontroll över saker i andra sammanhang också?
Angående att du strävar efter att äta så lite som möjligt och räkna kalorier så behöver kroppen näring för att fungera, och de flesta behöver minst tre ordentliga måltider om dagen för att må bra. I dagens samhälle finns det många ideal på hur tjejer ska se ut, man ska vara smal, trots att tjejer ser ut på alla möjliga olika vis. De här idealen möter vi hela tiden och som tjej måste man ständigt förhålla sig till dessa.
Du undrar när du borde stanna upp, vilket är väldigt svårt för oss att säga. När tänker du själv att du borde stanna upp? Hur känner du inför att stanna upp? Att stanna upp kan ge dig en ny känsla av kontroll, genom att inte längre systematiskt kontrollera ditt matintag tar du istället tillbaka kontrollen över dina tankar och känslor. Men när det är läge att stanna upp kan bara du avgöra. Vi tycker att du ska göra det som får dig att må bra.
Läs gärna mer här http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hur-mar-du/atstorningar-193 eller här http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/. Vi kan också tipsa om http://www.abkontakt.se/, som är en hjälp för människor med anorexi och bulimi.
Vi hoppas att du har fått svar på dina frågor! Hör gärna av dig om du har fler funderingar!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
