hej tjejjouren! jag är en tjej på 17 år som är 1.64 lång och väger ungefär 49-50 kg. jag vet att jag inte är tjock, men jag har på sista tiden blivit "fixerad" över speciellt min mage. det är som en bula på den och jag vill att den ska vara platt. jag tycker dessutom det är jättejobbigt när vågen visar att jag gått upp nåt kg, även om BMIt säger att jag fortfarande är "underviktig". jag har börjat träna lite smått. men jag har väldigt svårt att hålla igång min träning, och mår därför dåligt över det. jag har även börjat tänka på vad jag äter lite, att jag inte vräker i mit godis o kakor som jag gjort förr. men andra dagar bryr jag mig inte ett dugg av att träna o skiter i vad jag äter. så jag har vissa dagar där jag känner att jag är påväg att bli överviktig om jag förtsätter som jag gör med ätandet (tröstäter ibland när jag är ledsen osv ), medans vissa dagar känns det som jag är påväg att få ätstörningar (vllket jag absolut inte vill!!!!) . varför känner jag som jag gör, och vad kan jag göra åt det?? tacksam för svar!
Svar
Hej!
Vad starkt av dig att du hör av dig till oss och berättar om dina funderingar!
Du skriver själv att du vet att du inte är tjock men att du på sista tiden blivit "fixerad" vid speciellt din mage och att du tycker att det är jobbigt när vågen visar att du gått upp nåt kilo. Det låter jobbigt att du ska behöva känna så kring din vikt. Tror du att det kan finnas någon anledning till att dessa tankar har dykt upp hos dig, den sista tiden? I exempelvis reklam och tidningar får vi ofta se bilder på väldigt smala tjejer med platt mage, dessa bilder är ofta redigerade och visar därför inte hur personen ser ut på riktigt. Vi ser alla olika ut och det är ju så det ska vara! Har du funderat på hur det kommer sig att det känns viktigt för dig att exempelvis ha en platt mage?
Du skriver även att du börjat träna lite smått och att du mår dåligt vid de tillfällen du inte håller igång träningen. Jag tänker att träning är något som ska vara positivt och bidra till att man mår bättre och känner sig stark, därför är det viktigt att träningen inte blir som ett "måste" som blir stressande och som gör att man mår dåligt. Om det blir negativt och stressande kan det kanske vara bättre att ta en paus ifrån träningen? Har du vid något tillfälle funderat på varför du började träna? Är det exempelvis för att du tycker att det är roligt eller är det för att gå ner i vikt?
Du skriver också att du vissa dagar tänker mycket på vad du äter och att du inte bryr dig ett dugg andra dagar samt att du ibland känner att du är påväg att bli överviktig medans du andra dagar känner att du är påväg att få ätstörningar vilket du inte vill. Jag tycker att detta låter som en jobbig situation för dig och jag tycker även att du är väldigt duktig som tänker och reflekterar över dina känslor kring detta. Något jag tänker är viktigt att känna till kring ätstörningar är att en ätstörning har man inte vid en viss vikt utan det handlar om känslor och vad man känner inför mat.
Du undrar varför du känner som du gör, det är tyvär svårt för mig att svara på. Kanske kan du fundera på om det är något som hänt sista tiden som utlöst dessa känslor hos dig? Du undrar även vad du kan göra åt detta, jag tänker att ett steg till att få en bättre relation till mat och vikt skulle kunna vara att prata med någon om dina tankar och känslor kring detta? Du skulle exempelvis kunna ta kontakt med din skolkurator eller prata med någon på ungdomsmottagningen? Du kan självklart även chatta eller ringa till någon av våra tjejjourer för att prata mer!
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
