Hej Tjejouren!Jag är en 15 årig tjej som har bott i USA i tio månader, och flyttar tillbaka nu på måndag. För några månader sedan blev jag intresserad av en kille. Han är 17 år, och han kan man beskriva som ''drömmannen''; Han är snygg, otroligt snäll, spelar trumpet, kan minst 5 språk, reser runt, har så många talanger. Jag gillade honom en kort tid bara. För en månad sedan frågade han mig om vi kan börja dejta, jag hade noll känslor för honom men tänkte att jag ger honom en chans. Vem vet, kanske kommer starka känslor växa för honom så småningom? På något sätt blev vi pojk-och flickvän redan efter första dejten. Han är en riktig gentleman. Han kan vara lite osäker ibland bara. Han säger varje dag hur mycket han älskar mig. Hans familj bjöd till och med min familj på middag, och de hade det riktigt bra!
Men nu, fyra veckor senare, har jag fortfarande inga känslor för honom. Jag blir till och med lite smått irriterad när han vill krama och pussa mig hela tiden. När han vill göra sexuella saker, så skyller jag på att jag inte kan för att jag har mens. Jag skulle kunna säga att det är för att jag inte vill, för att jag inte är kär i honom, men han vet att jag har gjort sexuella saker med andra killar och han skulle bara bli för sårad. Jag älskar honom, men som en bra vän, för han är verkligen en mogen, förståndlig, underbar människa. Jag har varit rädd för att såra honom och har därför låtit bli att dumpa honom. Och jag tänkte, vad spelar det för jättestor roll nu när jag ändå ska flytta tillbaka till Sverige? Då kommer vi inte vara tillsammans.
Men idag, två dagar innan jag ska flytta, var jag med en annan killkompis. Han är 18. Jag har varit lite förtjust av honom förut, och han mig. Men sedan fick jag pojkvän och det har varit lite småkallt emellan oss. Men idag, när vi var med varandra, hade vi det så kul. Vi skrattade så mycket. Såsmåningom närmade vi oss varandra ,jag glömde bort min pojkvän, och vi kysstes i hans bil. Vi torrjuckade tillochmed, och nästan hade sex. Det var underbart. Vi hade nästan sex, men där kände jag att gränsen går. Jag ville gärna, men det blir bara så fel.
Nu sitter jag här, med dåligt samvete. Att det första som händer när jag kommer hem, att min pojkvän skriver hur mycket han älskar mig på facebook, gjorde inte saken bättre. Jag vet att jag har gjort något jättedumt och jag tycker så synd om min pojkvän. Hur kunde jag göra så? Eller, kanske det inte spelar så stor roll eftersom att vi ändå kommer att göra slut om två dagar när jag åker tillbaka till Sverige? Då kanske man kan passa på att vara med den man har fantiserat om? Jag vet inte. Men ganska dåligt samvete, det har jag.Vet inte vem jag ska prata med så jag skriver till er. jag vet att det finns värre problem, men , jag känner att varje småsak man inte känner sig bra över ska man skriva så man får det ur sig...Tack för att ni finns , stöttar och att ni har den här sidan!
Svar
Hej,
Tack för ditt mail. Det finns inga frågor och funderingar som är mer eller mindre viktiga hos oss på Tjejjouren.se utan hit kan man som tjej höra av sig om allt möjligt. Det är toppen att du tycker om vår sida och att du upplever den som stödjande, det är för dig och alla andra tjejer som vi finns!
I ditt mail berättar du om din kille som du blivit tillsammans med som du tycker väldigt mycket om men som du inte är kär i. Ibalnd kan det vara svårt att veta vad det är för känslor man har för en annan person. Är det vänskap eller är det något mer, men utifrån det du berättat verkar det som att det är en vänskapsrelation. Du frågar om kärlekskänslor kan växa fram med tiden och visst kanske det går, dock verkar det som att du har en ganska stark magkänsla som säger att det inte kommer bli något mer. Stämmer det så tycker jag att du ska fortsätta lyssna på den känslan. Det verkar ju även som att du ser att det ska ta slut i och med att du flyttar från USA. Att göra slut med någon kan vara svårt och det är inte ovanligt att någon blir sårad men det är dessvärre så det är och det är för det handlar om känslor. Hur du ska göra slut är upp till dig, en flytt kan göra att det rinner ut i sanden eller att man bara konstaterar att det inte kommer att gå på grund av avstånden. Du kan också välja att prata om att du faktiskt inte är intresserad av honom och att du vill vara vän med honom.
Att du inte velat vara fysisk med din kille verkar ha varit för att du inte varit intresserad av honom mer än som en kompis. Att kramas, hångla, ha sex med en annan person kräver att bägge vill. Man kan säga att det ska finnas "ömsesidighet", det är känsla av lust, kåthet och att båda vill. Precis som du skriver har du inte velat och det är starkt av dig att du lyssnat på dina egna känslor i dessa stunder och inte gjort något bara för att den andra vill. När du sedan träffade den andra killen verkar det ha varit tvärtom. Med honom har du känt lust och du har velat ha det skönt med honom och det är positivt att du vet vad du tänder på och tycker om. Du skriver att du känner dåligt samvete för det som hänt, du undrar hur det kommer sig att du gjorde så och om det spelar någon roll då du ändå åker tillbaka till Sverige. Utifrån det du berättat tolkar jag det som att du var med den andra killen för att du kände dig attraherad och ville, att du har dåligt samvete kan ju bero på att du vet att din kille skulle bli ledsen om han fick veta eller att du kanske önskar att du kunde känna så för din kille också? Det är bara du som kan avgöra vad det ska får för betydelse, men det som vi på tjejjouren kan säga är att du ska lyssna på dig själv och göra det som du mår bra av.
Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se
