Hej. Jag är en flicka på nästan 14 år och jag är världens ensammaste fegaste lilla människa. En vanlig vecka träffar jag inga vänner alls efter skolan eller på helger, utan lyssnar på musik, ritar, läser, sånt som jag älskar. Men jag är så ensam.Jag har vänner. Jag har väldigt roligt med dem men jag tycker ofta de är dumma i huvudet och de sårar mig ofta. De brukar träffas på helgerna utan mig och träffa andra människor. Medans jag sitter på mitt rum. De kan vara elaka men jag tycker ju om dem.Jag vet att jag borde sluta träffa dem. Jag vet att de bara får mig att må skit. Men så fort jag undviker dem lite eller så så kommer de och är hur gulliga som helst mot mig (de är hur gulliga som helst). Jag är fast. Ibland vill jag bara sluta träffa dem för alltid, ibland tänker jag "men vad ska jag göra utan dem?".För om man säger upp bekantskapen med sina vänner blir man ännu mer ensam. Jag vill ha andra vänner. Jag vill ha vänner som är snälla och gillar mig för den jag är SAMTIDIGT som de är roliga.Jag är jättedålig på att skaffa nya vänner. Jag är världens blygaste när jag är ensam. Vet aldrig vad jag ska säga. Mina vänner känner många i skolan, medans jag mest tittar ner i marken. Jag är inte alltid blyg, men om jag ska prata själv med någon jag inte känner! Det går inte.Jag har som ni kanske listat ut vid det här laget aldrig kysst någon. Ingen blir kär i mig. Jag är inte ful. Jag vet inte vad jag gör för fel.Jag är bara så trött på allt och vill bort härifrån. Jag är kanske inte så bra på att beskriva mina känslor med ord, men jag är så fruktansvärt ledsen hela tiden. Ingen vet det. Jag spelar glad när jag är med mina vänner men det händer ofta att så fort de gått runt hörnet börjar jag gråta. Jag gråter hela kvällarna på mitt rum för att är så jävligt och jag vill inget hellre än att sluta på min skola, gå ut nian och slippa alla puckon här.Men samtidigt finns ångesten över att bli äldre utan att jag gör nånting och om jag skulle gå ut nian nu skulle jag vara nästan 16 och okysst och det skulle ju vara ännu värre.Egentligen vill jag bara veta hur jag ska göra för att stå ut på de här platsen två år till. Vad gör man när man känner sig ensammast i världen? Och är det värt att vara med människor som sårar än, hur mycket man än tycker om dem?
Svar
Hej, jag tycker du är väldigt bra på att beskriva i ord hur du känner dig!! Jag skulle vilja börja med det som du skriver längst ned i ditt brev. Du undrar hur du ska kunna stå ut på den här platsen i två år till och vad man gör när man känner sig ensammast i världen. Jag skulle vilja visa på din styrka att du faktiskt har börjat ta hjälp utifrån. Precis så tror jag att man måste göra - att berätta hur man mår för någon annan. Det är väldigt modigt gjort! Har du en familj som du kan prata med? Märker dom att du är ledsen och ensam? Kanske kan du ta mod till dig och berätta för dem med? Hur skulle det kännas för dig? Finns det någon annan, en vuxen eller syskon som du skulle kunna prata med? Om du inte vill det kan du ta kontakt med en ungdomsmottagning www.umo.se där du bor och prata med en kurator. Det kan vara skönt att få hjälp att reda ut alla känslor tillsammans med någon som är bra på det, och van att prata om sådana saker som ensamhet och kompisar.
Ibland kan livet vara så att man kommer in i grupper eller sammanhang där man inte trivs och där man känner att man inte kan vara sig själv. Det händer många människor. Du verkar ha en massa spännande intressen. Tror du att du skulle kunna hitta något ställe där du kan träffa andra som har liknande intressen som dig? Vet inte om du bor i en stor eller liten stad, men på vissa platser finns det ungdomshus eller föreningar där man kan hitta människor som gillar samma saker, och där du kan träffa lite andra typer av människor. Om man bor i en liten stad kan det vara svårare och då kan man få leta lite. När du säger att dina kompisar sårar dig undrar jag om du vill berätta mer om det? Hur brukar det vara när det händer? Du skriver också att du är blyg och att du inte har kysst någon. Jag tror att det är väldigt vanligt när man är 14 år att man aldrig har kysst någon. Jag funderar på om du skulle kunna tänka dig att prata med någon på en tjejjour? Då kan du välja att ringa, chatta eller maila. Adressuppgifter till alla olika tjejjourer i landet finns här på webben. Ibland kan det ta lite tid innan man hittar vem man är och vilka kompisar man vill ha, och jag hoppas att du gör det tillslut! Ge inte upp, du är värd att må bra! Du får gärna höra av dig igen om du har fler frågor eller tycker att du inte har fått svar på någon fråga.
Ta hand om dig!
//Tjejjouren.se
