Hejsan! Jag lider av sömnproblem, allvarliga sådana. Jag är 13, ska fylla 14 om nån månad och jag har alltid varit rädd för sånt jag inte kan se och väder. När jag var mycket liten bodde jag på våran nedanvåning och utanför mitt rum så fanns det ett plåt-tak för att skydda våran uteplats när det regnade. Då lät det ju och jag blev väldigt rädd för det, det har satt sina ärr på mig idag. Jag avskyr när det blåser mycket för då kan jag se att jätteträd som ser ut att knäckas och så smäller det nån sån plåtgrej och det hatar jag.Det konstiga är att om det blåser mycket på dagen bryr jag mig inte så mycket men sen på kvällen, typ 18:00 börjar jag bry mig och om det blir strömavbrott (som igår när det regnade och blåste mycket) blir jag extra rädd eftersom det inte finns ljud runt omkrig mig som får mig att känna mig lugn, som min TV. Detta gör att jag inte kan sova och jag har haft sömnproblem hela livet, ibland får jag sova hos mamma för pappa byter säng med mig då. Jättesnällt av dom men jag är snart 14 jag borde inte sova hos mamma och pappa känner jag.Sen så lärde mamma mig att inte vara rädd för åska och blixtrar när jag var 9-10 år. Sen skulle vi på ett scoutläger ocdå blåste det ocregnade mycket + att det åskade. Men jag var inte ett dugg rädd, alla andra tjejer i tältet (ca 9 utan mig) var jätterädda och skrek och vissa var äldre än mig. Jag bara "Hallå, jag försöker sova här!", jag var stolt då men jag är rädd för allt väder när jag är hemma i ett hus men inte när jag sover i tält. Okej ibland när jag är i tält men ändå. Sen så är det så att jag har en gåva (du/ni komer inte tro mig).Jag kan se spöken och har gjort det hela mitt liv fast jag fattade inte det föränn jag gick i 6:an, asså jag började acceptera det då. Jag har sett många spölen och jag ar sett min gammelmormor i mitt rum flera gånger uder nattetid. Jag vet att hon bara vakar över mig så jag är inte rädd för henne. Men jag känner mig alltid bevakad, inte på det positiva sättet då, utan det negativa. När jag är ensam hemma, hos min kompis (hon har samma gåva och det spökar i hennes hus), hos min andra kompis (har inte gåvan men set spökar där med), i skolan, när jag går/cyklar, hela tiden! Till och med nu när jag skrivet detta! Mina övriga klasskompisar tycker jag är normal men ibland förstår de sig inte på mig. På idrotten så tyckte jag att det stod nån liten flicka och kollade på mig när vi spelade fotboll. Jag fick bollen i skallen för det och alla såg hur jag tittade åt ett annat håll när jag vaknade igen (svimmade). De såg inget men jag såg henne, hon stod och såg gullig ut sen försvann hon. En natt skek jag för att jag kände att något rörde vid min fot! Inte täcket utan en hand berörning. Jag ser ansikten i väggarna och jag kaninte sova! Mina föräldrar försöker förstå mig men mamma skrattade när jag sa det där med fotbollen. Jag kan inte prata med mamma och pappa för de förstår mig inte och varför jag har denna gåvan förstår jag inte heller! Jag ljuger inte alls! Vädret och spökena gör att min sömn blir till orolighet och skräck! Ibland tror jag att nån ska komma och attackera mig när jag sover. Och jag vågar inte vända mig om när jag ska sova för jag tror att om jag vänder mig tillbaka är där ett ansikte! Det hände en gång men då var det min gammelmormor. Jag tror att det är något i min gaderob som väntar på att komma fram och skrämma livet ur mig, samma om min soffa! Vad ska jag göra? Säg inte terapi för det kommer mina föräldrar aldrig låta mig göra för det är överdrivet tycker dom! Jag svettas och blir sjuk av skräck! Jag har haft upplevesler som barn och det kommer alltid att sitta kvar i min hjärna och i mitt hjärta. Allt låter påhittat och överdramatiserat men jag ljuger inte om sånt här, det är för allvarligt! HJÄLP!! MITT LIV LÅTER SOM EN RIKTIGT BRA SKRÄCKFILM JU!!!! SVARA SNABBT FÖR MINA NÄTTER ÄR MARDRÖMMAR!!!!
Svar
Hej!
För det första grattis på födelsedagen i förskott!
Det låter som att du har varit med om mycket otäckt när du har varit yngre. Det låter absolut läskigt med plåtsmatter och hårda vindar som får träden att vaja, kan göra vem som helst rädd! Vad snälla dina föräldrar verkar vara som låter dig sova i sin säng! Skönt att din mamma har lärt dig att inte vara rädd för exempelvis åska och blixtrar. Vad duktig du är som inte vart rädd den där natten i tältet, tycker absolut att du ska fortsätta vara stolt över det! Kommer du ihåg varför du inte vart rädd den kvällen? Kanske var det något speciellt som gjorde det som du kan använda dig av när du är hemma och är rädd?
Du skriver att du har en gåva som får dig att se spöken, det låter jätte häftigt! Dock är det tråkigt att du blir rädd av de andar du ser. Vad skönt att du har en vän du kan prata med om detta, kan vara skönt att få berätta vad man ser när det blir för jobbigt.. Terapi låter faktiskt som en bra idé, dock förstår jag att det kan vara jobbigt när du känner att dina föräldrar inte går med på detta. Kanske kan du kontakta en annan vuxen i din närhet som kan hjälpa dig med att kontakta en terapeut? Dina föräldrar kanske inte behöver veta om du känner att du inte får det stöd du vill ha från dem. Ofta när man får hjälp med terapi när det gäller saker man är rädd för så brukar man behöva exponera sig och utsätta sig för det som skrämmer en. Så nästa gång du känner att det kommer stå någon bakom dig när du vänder dig om så kanske du helt enkelt bara ska tvinga dig att vända dig om! Då kan det ju hända att det inte är något farligt som står där bakom.
Det verkar också som att de andar och spöken du ser inte vill dig något ont då de inte försökt göra dig illa. Försök att ha detta i åtanke när de skrämmer dig, då kanske det inte blir så farligt att se spökena. Hoppas det löser sig! Du är alltid välkommen att höra av dig ifall du har några fler funderingar!
Ta hand om dig!
Tjejjouren.se
