Jm!

Svar

Hej,

vad bra att du skriver till oss! Du undrar hur man ska göra för att inte ta till kniven eller pistolen om man hela tiden har en vardagsrädsla, förlorar kompisar, föräldrarna bara sitter, man blir slagen i skolan, inte vill att de ska se dig och inte har någon att prata med.

Det låter som att många områden i ditt liv är jobbiga och att det får dig att må dåligt. Så dåligt att du vill göra dig själv illa. Vi tycker att det är bra att du hör av dig till oss, det visar på att du tar hand om dig själv och vill att livet ska kännas lättare. Viljan och att ta kontakt är två stora första steg mot att det ska bli bättre!

Om vi börjar med vardagsrädslan, så är den vanlig bland tjejer. Den kan bero på att vi vet att tjejer ofta utsätts för våld och övergrepp – och att det är en ganska stor risk att inte bli trodd av omgivningen om det händer något. Tjejer får också tidigt lära sig att vara rädda, och rädslan blir lätt en del av vardagen som man kanske inte reflekterar över.  Rädslan kan också bero på att man faktiskt har blivit utsatt för våld, kränkningar eller liknande saker.
  Två sätt att minska vardagsrädslan är dels att delta i en tjejgrupp där tjejer kan prata med varandra, och dels genom att lära sig feministiskt självförsvar. Båda finns på många av landets tjejjourer och på Tjejjouren.se kan du se vilken jour som ligger närmast dig och vad de erbjuder.
  Tjejjouren.se har tagit fram ordet ”modhet” som motsats till ”vardagsrädsla”. Det handlar om känslan av att vara värd att försvara, och om att ta kontroll över situationen för att minska stressen som vardagsrädslan skapar. Finns det något som kan få dig att känna dig tryggare? Det kan vara att prata med någon i mobilen eller hålla nycklarna i handen på vägen hem.
  Mer om vardagsrädsla och modhet kan du läsa här:
http://www.tjejjouren.se/aktuellt/nyheter/pernilla-kom-pa-ett-ord-som-minskar-radslan-2793
http://www.tjejjouren.se/tjejguiden/hur-mar-du/vardagsradsla-2843 

Du skriver också att du förlorar kompisar hela tiden. Det låter tufft att vänskapsbanden inte håller och att bli övergiven kan vara smärtsamt. Vad tänker du själv att det beror på att kompisarna försvinner? Är det något som du skulle kunna prata med dem om? Kanske vet de inte om hur du känner?
  Ett sätt att träffa nya vänner kan vara att engagera sig i något man tycker är roligt och intressant, exempelvis en tjejgrupp som vi nämnde ovan. Det kan vara ett sätt att träffa personer som är mer lika en själv, som också vill ha vänner som stannar kvar och inte sviker.

Du skriver att dina föräldrar ”bara sitter”. Vi tolkar det som att de är passiva och inte gör någonting för att hjälpa och stötta dig. Det kan kännas jobbigt om föräldrarna inte finns där för en när man behöver dem. Vi funderar på om de vet hur du känner, om du har försökt prata med dem om det?

Att du blir slagen i skolan är inte okej.  Skolan ska vara en trygg plats och det är din rättighet att vara säker där. Finns det någon på skolan som du känner förtroende för och skulle kunna prata med om det? En lärare, en kurator eller så?

Du skriver också att du inte vill att dom ska se sig, vilka är det du inte vill ska se dig?

Du skriver att det inte finns någon du kan prata med. Det kan vara tungt att gå och bära på jobbiga saker själv, och det kan kännas skönt att prata med någon. Finns det någon i din närhet som du känner förtroende för, och skulle kunna tänka dig att försöka prata med? En släkting eller kanske en lärare?
  Det kan också vara skönt att prata med någon som man inte känner, exempelvis en kurator eller psykolog. De finns bland annat på ungdomsmottagningar och, om du är under 18 år, på BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin).
  Det går också bra att mejla, chatta och ringa till tjejjourerna på Tjejjouren.se. En del av dem har också ”storasystrar”, där man kan få träffa en tjej från jouren regelbundet under en tid.

Hoppas att du känner att du har fått svar, och tveka inte att höra av dig igen!

Ta hand om dig!
/Tjejjouren.se