Hej, Jag är en tjej på 18 år och jag har varit kär i min kusin i över 4 år. Vi är lika gamla och umgås och pratar regelbundet.
Jag skäms mycket över mina känslor och har inte berättat för någon under alla dessa år och nu vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Det känns som om jag håller på att bli galen eftersom jag helt enkelt inte kan sluta tänka på honom. Jag drömmer om honom, varje gång jag får ett sms ber jag gudarna att det är från honom, jag längtar till varenda släktträff och födelsedag bara för att få träffa honom en extra gång.
Först trodde jag att det bara var en tonårsfas eller liknande men kan den "fasen" verkligen hålla i 4 år och med så oerhört starka känslor?
Jag vet att det inte är olagligt att ha en relation med sin kusin men min mamma är verkligen emot det (hon har påpekat flera gånger att hon inte tkr om att vi umgås så mycket och att hon skulle skicka mig på psykvård om jag blev ihop med honom) därför har jag inte berättat mina känslor för honom i rädslan av vad alla ska tycka, speciellt han, tänk om han blir äcklad och vi mister den fina relation vi har nu?
När vi umgås tar vi mycket på varandra (inte på sexuella sätt) men vi kramas och håller händer och pratar om personliga saker med varandra. Men bara när vi är ensamma, för så fort någon kommer in i rummet eller tittar åt vårat håll så undviker vi varandra fortare än kvickt. Om han inte vore min kusin skulle jag vara övertygad om att han tycker om mig, pga hur han behandlar mig, men han kanske behandlar mig så just för att jag är hans kusin?
Nu till frågan (ursäkta all text men behövde skriva av mig lite bakgrunds information) Hur kommer jag över dem här känslorna? Jag mår så fruktansvärt dåligt och vill inte älska honom längre. Är det kanske bäst om jag berättar och låter honom äcklas så att vi slutar ses? Eller han kanske säger nej men ändå förstår och vi kan fortsätta ses,kanske mina känslor svalnar eftersom han sagt nej? Eller måste jag leva med det här tills det går över? om det någonsin gör det? Efter 4 år känner jag att jag väntat för länge..
Ursäkta för den långa "frågan". Ni får gärna korta ner den i "publicerade svar"-sidan. Men jag hoppas verkligen ni kan svara, för just nu har jag ingen aning vem jag kan prata med..
Tack på förhand
Galen.
Svar
Hej!
Du behöver inte alls be om ursäkt för att ditt mejl blev långt, ibland kan det vara skönt att skriva av sig och vill lyssnar gärna! Att vara kär kan vara jätte underbart men också väldigt jobbigt. Känlsor kan vara jättesvåra att styra över, speciellt när de handlar om kärlek. Du skriver att du är kär i din kusin sedan 4 år tillbaka men att du inte vågar berätta för honom i rädlsa för hans och andras reaktion men att du samtidigt inte orkar gå runt med de här känslorna du har.
Man vet aldrig, kanske din kusin också tycker om dig mer än på ett vänskapligt plan, kanske människor runt omkring er kommer tycka att det är lite konstig, kanske kommer de inte tycka det. Kanske du och din mamma kommer att bli lite osams, kanske kommer det gå jätte bra. Det vi vet är iallafall att du har gått omrking med likadana känslor för honom i 4 år och det gör att du håller på att bli galen. För att du ska må bättre kanske det vore bra att berätta hur du känner för honom. Ni kanske blir tillsammans eller så blir ni inte det, med då vet du iallafall att du har ju försökt.
Försök att sätta dig själv i första hand och inte bry dig så mycket om vad andra tycker, det kommer alltid att finnas människor som tycker att andra är konstiga och gör knäppa grejer och dom måste man bara försöka att skita i.
Ta hand om dig och Lycka till!
/Tjejjouren.se
