Jag är en lögnare.
Du som läser detta undrar säkert varför jag säger så, jo så här är det.
Allting började med att min skola slogs ihop med en annan. Alla nya elever skapade kaos mellan de gamla eleverna. Bråk, hot, funderingar på självmord, brott osv. Allting på en gång.
Jag som inte lägger mig i sådant blir såklart ändå påverkad.
Sen min bästis lämnade mig ensam i skolan så mår jag ännu värre. Allting har förändrats, mitt liv har blivit som en berg och dal bana. Ibland så tror jag att jag är psykiskt sjuk, att jag borde skaffa hjälp. Jag mår verkligen inte bra. Att vakna varje morgon ger mig ångest, jag vill inte vakna.
Jag vill inte vakna för att jag inte vill gå till skolan. Det är rena plågeriet där, värsta psykiska tortyren.
Jag insåg att jag borde göra något med mitt liv innan det blev för sent. Så jag beslöt mig för att börja ljuga för att få mer uppmärksamhet och göra mer "action". Jag ljög för mina lärare, mina vänner, till och med killen jag är kär i. Bara för att jag bokstavligen var trött på livet.
Jag ångrar detta väldigt mycket, främst för att jag befinner mig i en ond cirkel av lögner. Denna cirkel är omöjlig att komma ut ifrån, blir jag avslöjad så kommer ingen att tro på mig livet ut. Men en dag så kommer det att brista, den dan är jag rädd för...
Lägg till kommentar