Det började när jag var nästan 16 år, redan då hade jag varit inblandad i massvis med trubbel.
Jag träffade en kille som jag trodde var något att ha, vi blev ett par med redan tidigt började Han förändras, Han blev besatt. Jag fick inte ha killkompisar, så varje gång jag skulle prata med dem utan att Han var med så fick jag smyga med det.
Jag kunde inte vara med mina vänner och absolut inte vara hemma hos mig helt ensam utan att Han skulle börja misstänka saker.
Jag och en väninna åkte till hennes stuga och det första Han gjorde var att ringa och anklaga mig för otrohet när det bara var jag och min väninna som satt helt ensamma i ett hus ute i skogen.
Var jag på skolan kunde Han be sina vänner hålla koll på mig under skoltid så jag inte skulle prata med någon som var olämplig.
På julaftonskvällen det året hade jag fått en stereo som jag höll på att installera och såklart ringer Han och frågar varför jag lät så upptagen och började anklaga mig för otrohet och det var samma sak på nyårsafton, jag var hemma med mina föräldrar när Han ringde och anklagade mig för otrohet, igen.
Han kunde ta stryptag runt min hals om jag inte ville som han och jag slog honom för att försvara mig själv.
Han kunde sitta och skära sig själv framför mig och han tog framförallt tag i flaskan, den var hans bästa vän.
Jag insåg inte hur det egentligen låg till innan jag började tänka efter.
Jag ville inte se, jag satt fast i en ond cirkel som inte ville slippa ut mig men jag lyckades tillslut. Jag tänker på det rätt ofta men Jag och Han har ingen kontakt längre men Han är fortfarande likadan som innan vad jag vet.
Mitt största ansvar är att inte såra mina nära och kära som jag gjorde då. Jag minns fortfarande alla de gångerna mamma ringde och grät så min pappa fick ta över och försöka prata med mig eller den gången då socialen fick komma och hämta mig och köra mig till en vän.
Det jag gjorde var ett stort misstag men det har gjort mig starkare men jag är väldigt ledsen för att jag sårat alla i min närhet och om jag skulle kunna spola tillbaka tiden så skulle jag tänkt ett annat håll.
Lägg till kommentar